Det här med att medicinera barn med adhd... Det är väldigt känsligt för många. Speciellt för folk som inte ens har erfarenhet av barn med adhd. 

Dom vet! 

Stackars barn som ska bli istoppade amfetamin (vilket är en lögn), bara för att samhället inte är anpassat för folk som är annorlunda. Stackars barn. Det är ju föräldrarna som vill medicinera, inte barnen själv... 

Blablabla och lite kräk på det, säger jag!

Hur jobbigt kan det vara, liksom? Undrar dom.

Vill ni veta det? Hur jobbigt det kan vara?

Vill ni veta hur det känns att få klä på ett barn som får kortslutning för att byxorna var ut-och-in och får ett sammanbrott?

Vill ni veta hur det känns att inte kunna slappna av en sekund medan barnet är vaket? För det händer saker. Det händer saker HELA TIDEN. 

Vill ni veta hur det känns att inte få sova en hel natt på flera år?

Vill ni veta hur det känns att få torka upp mat som åkte i golvet för att jag råkat hälla såsen PÅ biffarna, inte BREDVID?

Vill ni veta hur det känns att bli väckt av ett förtvivlat barn som säger, "Mamma, jag kan inte vara stilla!", samtidigt som benen rycker som trumpinnar? 

Vill ni veta hur det känns att vara stressad över att alltid behöva vara steget före?

Jag vet hur det känns.

Låter det jobbigt? Stackars mamma, va? Hon vill säkert medicinera sitt barn så hon får lugn och ro...

På riktigt? Tror ni det? Tror ni på allvar att föräldrar medicinerar barn för sin egen skull?

Ja, jag tycker det stundvis är jobbigt att vara mamma till ett barn med autism/adhd. Jättejobbigt. Men jag skulle aldrig medicinera mitt barn för min egen skull! Om jag tycker att det är jobbigt med adhd, vad tror ni barnet tycker? 

Vill ni veta hur det känns att alltid göra fel, när man bara vill att det ska bli rätt?

Vill ni veta hur det känns att inte få vara med?

Vill ni veta hur det känns att aldrig bli bjuden på kalas?

Vill ni veta hur det känns när det kryper i blodet, så att man inte kan sitta still?

Vill ni veta hur det känns att behöva sova när man inte vill eller kan? 

Vill ni veta hur det känns när man inte kan få på sig kläderna rätt?

Eller när man har så bråttom under en måltid att man kräker?

Barn med adhd vet hur det känns.

Förminska aldrig deras känslor! Skyll aldrig deras medicinering på bekväma föräldrar! 

Det är fullt ös i skolan och livet över lag. :)

Min lever börjar bli okej! Inte alls lika ont längre och jag har börjat träna så smått.

På fredag är det tenta och vi har massa examinationer hela tiden. Man är ju busy liksom. 

Så det som händer i mitt liv just nu är plugg (ibland kombinerat med tequila som på bilden), hästpyssel och mer plugg. Nåt annat finns det liksom inte tid till!