Jag har länge sagt, som så många andra, att jag ska bli en bättre människa.
Visst, det går bra i en vecka.
Man skrattar åt nån tråkig människas skämt, håller upp dörrar för folk som står en kilometer bort.
Man klappar rabieskatter på gatan som har börjat tappa både hår och tänder.
Man kanske t.o.m börjar äta nyttigt och mediterar för att hitta sitt inre lugn.

Tada! Man har blivit en bättre människa!

Så en morgon blir du väckt av att din mobiltelefon ringer.
En avlägsen röst säger: "Var är du? Du skulle ju varit här för en kvart sedan!"
Fan, jävla skit! Du har försovit dig!
Du hoppar upp ur sängen, slänger på dig dina kläder och försöker desperat dölja din svettodör med parfym.
Du tar en klunk mjölk till frukost för att ditt skelett ska orka med dagen och upptäcker att den är utgången för några dagar sedan.
Skit samma!
Du svingar dig ut i bilen a la Tarzan och rivstartar iväg till jobbet.
Väl där står den tråkiga jävla människan och försöker vara rolig igen: "Höhö, så du bestämde dig för att ta en sovmorgon idag, höhö?"
Allt som du kämpat för bara försvinner. Rinner iväg som en fet snorkråka på en våt bilruta och det enda du vill göra är att skjuta Pernilla Wahlgren i huvudet!

Vet du vad?
Räkna inte till 10 och le...
Ta en stor chokladbit och fräs åt någon!
Du kan inte ändra dig... Och om du gör det är det bara en fasad!
Det är inte du!
Vi vet att bakom det där tålmodiga flinet döljer sig ren ilska när din kompis för 7:e gången säger "Va?" och glor vidare på TV:n när du ska berätta något viktigt

Så bara acceptera... När du dör kommer du till helvetet!
Och bli inte ledsen och besviken för det, för vad hade du helst valt?
Att sitta i himlen med Carola och sjunga psalmer eller att komma så långt bort från henne som möjligt?

Jag vet vad jag hade valt  ;)