Jag hatar att bo i hus ibland!

Dagen började såhär...
Dick började lite tidigare idag, så jag gick upp med honom för att vi skulle få äta frukost tillsammans.
Då skulle han först byta ut en glödlampa som gått sönder igår...
Skiten går sönder inne i lampan och vi får skruva isär den för att det ska kunna fixas...
Dick är på asdåligt humör och det smittar av sig!
Sen kör han till jobbet och jag städar...
Svettig och äcklig tänker jag ta en dusch innan jag ska till barnmorskan...
Inget vatten!
Pumpjäveln har antagligen gått sönder!
Ringer mamma för att jag är sjukt ledsen och arg på allt i hela världen...
Jag gråter och säger att jag vill skita i allt och hoppas på lite mamma-tröst...
Då hör jag hur mammas kompis kommenterar i bakgrunden "Men herregud, vad ska du göra åt det?"
Jag trodde att jag pratade med min mamma och inte hennes väninna.
Mamma tar åt sig av allt jag säger och tycker att jag är spydig och dum...
Känns jätteroligt!

Jag är så trött på att man förväntas sitta höggravid på en stol och se lycklig ut
och det ska "lysa" om en för att man snart ska få barn...
Och när alla frågar "Hur är det med magen?" ska man bara le och säga: "Den mår bra!"
Örk!
Jag är så trött på allt!

Om man inte kan få bryta ihop ens inför sin mamma...
Vem fan ska man då kunna vara mänsklig inför???
Guess what...
Det är inte superduper-kul att vara gravid, speciellt inte när saker och ting inte fungerar...
Som om man inte redan är stressad som det är!

Men det är väl bara till att sätta sig på den där gravidstolen och le och öppna plånboken...
För en ny pump är inte gratis!