Natten mellan torsdagen och fredagen förra veckan åkte vi in till Ystad med förhoppning om att bebisen var på väg...
Mycket riktigt så var hon det!
Hade starka värkar, men var nästan inte öppen alls...
La mig i ett härligt badkar och andades igenom värkarna, det gick skitbra.
Helt plötsligt började dom lyssna på Liljas hjärtljud och blev oroliga.
Hon hade en superhög hjärtfrekvens!
Upp ur badet och ett ultraljud gjordes.
Lilja mådde bra, men hon var rastlös och ville ut!
Varenda värk jag hade gjorde hon värre genom att sparka och slåss inne i magen.
Fick inte ligga i badet mer, satte mig i duschen och somnade nästan mellan värkarna, eftersom jag fått en "sovdos"...
Var sjukt jobbigt!

På morgonen kom ny personal, fick sitta i badet igen.
Det var sååååå skönt!
Kände knappt värkarna i vattnet.
Barnmorskan sa hela tiden:
"Man ser ju inte ens på dig att du har värkar!"
Och så höll det på fram emot eftermiddagen...
Till slut när jag var öppen 7 cm och det inte gick framåt stack dom hål på mina hinnor så att vattnet gick.
Jag fick även värkstimulerande dropp och började andas lustgas.
Jag hörde mig själv säga genom lustgasmasken till BM-eleven som frågade om hon oxå fick klämma in fingrarna och känna på min livmoder:
"Det är lugnt! Min vagina är din vagina!"

Värkarna drog igång mer och mer och till slut vid halv 8 på kvällen fick jag krystvärkar.
Jag satt på en stol och skrek:
"JAG BAJSAR PÅ MIG!"
Och alla i rummet blev väldigt glada över att jag höll på att bajsa på stolen!
"Men vad bra, Sofia!"
Va fan, är dom dumma eller? tänkte jag... VADÅ BRA?
Jag ställde mig bredvid sängen över en sacko-säck och andades lustgas och skrek, skrek, skrek...
Till slut flög masken av lustgas-slangen och jag fick panik.
Jag skrek till en stackars kvinna bredvid mig:
"Laga den! FORT SOM FAN!"
De frågade om jag ville ha smärtlindring, men jag avböjde...
Jag la mig i sängen och började krysta istället.
Helt plötsligt efter ca en halvtimme, mitt i allt krystande hörde jag:
"Huvudet är nästan ute, vill du känna?"
"NEEEEEEEEEEEEJ!"
"Okej, men vänta tills nästa krystvärk innan du krystar ut henne!"
Va?! Vadå vänta? Det kändes som att hela jag höll på att gå sönder!
I helvete heller! tänkte jag och tryckte på som fan och swosch, en liten kletig varelse tittade ut och la sig på mammas mage och skrek!
Det underbaraste ögonblicket i mitt liv!
Efter ett tag klippte Dick navelsträngen och sen bad jag dom lägga Lilja hos Dick när jag krystade ut moderkakan...
Dick grät och jag grät... Allt var perfekt...

Och helt plötsligt var där 6 personer i rummet och klämde på min mage...
2 läkare kallades dit och de började sy mig och prata oroligt.
Alla klämde på min mage och jag skrek... Fick massa nålar och dropp och mediciner.
"Sofia, är du med oss?"  frågade hela tiden den manlige läkaren.
"MEN JA!" svarade jag och var skitarg för att han tryckte på mig!
Jag grät och skrek:
"Jag har precis fött barn, räcker inte det? Jag vill bara vara med min bebis!"
Dom höll på ett tag till med mediciner och grejjer och till slut blev dom lugna...
Det visade sig att jag hade fått en stor blödnning på ca 2 liter för att livmodern inte drog ihop sig.

Efter det fick jag, Dick och Lilja åka in på ett rum och mysa...
2 dagar efter förlossningen fick jag blod och sen åkte vi hem!
Det var så härligt att komma hem med bebisen!
Det går inte att beskriva!

Vi är så lyckliga över vårt lilla mirakel!
Hon är den finaste i världen!

Over and out!

Några timmar efter förlossningen

Jag har alltid undrat hur det skulle kännas att trycka ut en människa ur fisken...
Nu vet jag!
Det känns som att bajsa ut ett bowlingklot samtidigt som man har sjuk mensvärk.
Och precis när man känner att det nästan är ute går hela underlivet sönder och alla inälvor ramlar ut...