-

Förlossningsberättelse, Alva.

Här kommer en liten sammanfattning om förlossningen, som resulterade i en liten Alva.

Det hela började med min lilla häxblandning, som jag drack i måndags kväll(8/3), som skulle sätta igång förlossningen.
Jag tvivlade på att den skulle funka, men eftersom jag var stor som ett hus, hade 10 dagar kvar till BF-dagen och började få väldigt ont, så tyckte jag att det var värt att testa.
Och paff blev jag, när jag nästa morgon(9/3) såg att slemproppen börjat lossna!
Det började trycka på mycket neråt och jag kände att den lilla bebisen låg långt ner i bäckenet.
Natten mellan onsdagen och torsdagen började få värkar med 10 min mellanrum.
Och så höll det på hela natten.
På morgonen(11/3) hade jag jätteont, inte av värkarna, utan av att det tryckte så mycket neråt.
Det kändes som om bebisen försökte borra sig ut, så jag ringde förlossningen.
Dom tyckte att jag skulle komma in.
Så jag och McLovin' fixade barnvakt till Brallan, satte oss i bilen och styrde mot Lund. Väl framme på Förlossningen(ca kl 11.00) la jag mig i en säng och väntade på en barnmorska, som skulle undersöka mig.
Eftersom jag fortfarande bara hade 10 min mellan värkarna förberedde vi oss på att åka hem.
Det hade vi inte behövt göra, för jag var öppen 6 cm och blev inskriven.
Jag la mig i badet nån timme och drack coca cola och hade det allmänt mysigt.
Efter ett tag blev bebisen i magen hysterisk och ville ut, pulsen var uppe på över 200. Så jag fick gå upp ur badet, dom tog hål på mina hinnor och gav mig värkstimulerande dropp.
Eftersom jag inte längre fick använda badet som smärtstillande, så började jag andas med min bästa vän, Herr Lustgas.
McLovin' tittade lite oroligt på mig efter ett tag och frågade:
"Är du full?"
Jag bara flinade och skrek:
"SOM... EN... SPRUTA! HAHAHA!"
Men... Slut på det roliga.
Värkarna blev starkare och starkare och till slut stod jag bara rakt upp och ner och skrek och kissade på golvet.
Då var det dags att börja krysta, så jag la mig i sängen med benen i vädret.
Jag var livrädd för att ta i allt vad jag kunde.
Förra gången sprack jag rakt upp mot klitoris, så denna gången vågade jag inte ta i lika hårt.
Det var förvirrande denna gången!
Först sa barnmorskan åt mig att ta i hårdare och när jag väl gjorde det sa hon åt mig att sluta krysta.
Hur fan ska du ha det, människa?, tänkte jag och skrek åt henne att det inte gick att bara sluta sådär. Efter det sa hon åt mig att jag skulle krysta på allt vad jag kunde en sista gång, men jag skrek att jag inte ville längre.
Jag tyckte att det var läge att åka hem igen.
Till slut tog barnmorskan tag i bebisens huvud och slet ut henne ur fisken på mig.
Satan vad ont det gjorde!
Men kl 18.01 kom äntligen en liten Alva ut, som vägde 4415 gram och var 56 cm lång.

Jag avslutade såklart det hela med en elegant mening som lät ungefär såhär:
"Fan vad jag sket ner mig!"