Idag var det en jobbig morgon.
Mådde inte bra inatt och oroade mig mycket över min kommande undersökning.
Men som tur var kunde jag och Sandra arbeta tillsammans idag, så det gjorde resten av dagen mycket lättare.

Jag har tänkt mycket, den senaste tiden, på hur människor är så bra på att döma varandra.
Jag tycker att det är vansinnigt.
Jag var själv väldigt bra på att döma andra förr, men efter några år ökar självinsikten och man inser att man inte är felfri och man har inte alltid rätt. Man lär sig att se genom andras ögon och toleransen och förståelsen ökar.
Jag tror att dom flesta människor inte gör saker för att såra. Det bara blir så ibland.
Jag är inte mycket bättre själv.
Men om man frågar sig, "Varför sa han så? Var det för att vara elak?", då brukar svaret komma ganska naturligt, iaf för mig.
"Antagligen inte."
Kanske mår han inte bra idag?
Det kanske bara är så enkelt.
Man är människa. Man felar.

Men det är inte bara dåligt beteende som ska kritiseras. Det är även jobbigt för andra, om någon annan syns och hörs mycket.
Det kan ju givetvis inte vara normalt.
Men vem säger det?
Än en gång, ställ er frågan, "Varför?".
"Varför vill hon synas? Är det för att hon är egenkär och bara bryr sig om sig själv?"
Antagligen inte.
All uppmärksamhet kanske bara är lite balsam för själen, som kände sig så ensam förr.
"Varför ska han prata så mycket om allt och ingenting? Tror han att han har svaret på alla problem i hela världen?"
Antagligen inte.
Kanske är det så, att han, som så länge känt sig oviktig, hoppas att kunna hjälpa någon annan med livet. Och det kanske gör hans eget liv lite lättare att leva.

Snälla medmänniskor, ta det lugnt med moralpinnarna!
Ni vet inte vad som döljer sig bakom andras beteende. Försök att ha ett öppet sinne och döm inte andra så hårt.
Dom är inte felfria.
Och det är inte du heller.