Hönsmys
Lite hönspyssel har det blivit idag.
Målat några äggkartonger, som jag fått av grannarna och kelat med hönsen.
Kajsa(tuppen), som var mammagris ända ut i stjärtfjädrarna innan, har blivit vuxen och alldeles för cool för att kela nu, så honom får man tvångsmysa med.
Gammeltant däremot är så rolig och social att t.o.m hennes ägg är barnens favoritägg.
Trots att vi har både rosa och gröna ägg från dom andra hönorna! ;)
Hon är fräck, min tant. <3
Som en urgröpt gammal äcklig melon...
Jag är så snuskigt utmattad, att jag knappt vet var jag ska göra av mig själv!
Gick upp kl 7 idag och var tvungen att gå och lägga mig kl 9 igen. Sen var det läggdags en gång till kl 13.
Nu har jag varit vaken i 5 timmar och känner att sängen skriker efter mig.
Vi ska se film i sängen, maken och jag...
Jag är glad om jag hinner ta mig in i sovrummet innan jag somnar.
Ni fattar inte hur less jag är på detta!
Det enda jag gör om dagarna är att antingen somna, eller försöka hålla mig vaken.
Jag är ju en total livsfara i trafiken.
Körde i en rondell idag och fick känslan av att jag körde i motsatt riktning, för jag kom inte ihåg hur man skulle köra i en rondell.
Sjukt läskigt!
Tjatade iaf till mig en ny läkartid idag och har nu fått börja äta levaxin, som ska kicka igång min sköldkörtel.
Lite fler prover blev oxå beställda, som ska tas nästa vecka.
Åh! Vill bara ha ett slut på detta!
Jaja...
Nu ska jag "kolla film".
Det som betydde sex man var tonåring och som betyder sova när man har barn...
Provsvar
Förra veckan gick jag till tant doktor och tog prover.
Jag har varit sjukt trött dom sista veckorna.
Fått gå ifrån måltider, för att jag inte orkar sitta upp, inte kunnat hålla mig vaken i mer än 10, högst 11 timmar i sträck, frusit konstant, tappat hår, osv. Med allt detta kommer även dåligt humör.
Och idag har jag haft tusen psykbryt.
Jag har varit så trött på allt, på att må såhär, att jag har gråtit hela dagen.
Jag diagnosticerade mig själv med en ny depression.
Det kändes för jävligt!
Jag slutade ju med mina antidepressiva för några månader sen, så jag grät idag över att jag inte fungerar utan medicinerna.
Jag kände mig besviken och ledsen.
Jag var ju så stark och glad och trodde att jag var fri från skiten, men sen sket sig allt!
Men så kom räddningen på kvällen...
Ett litet brev på posten.
Det var provsvaren från förra veckan.
Det stod att mina järndepåer var låga, jag har anemi.
Jag hade 6 i värde, man ska ha MINST 10 och min ämnesomsättning var låg, ev. hypotyreos.
Jag har nog aldrig blivit så glad för dåliga provsvar!
Det är ingen jäkla skitdepression! :)
Det är iofs ingen rolig diagnos ändå, men jag är ändå glad att det inte är en depression.
Så nu börjar jag med extra järntabletter och vi ska ta nya ämnesomsättningsprover efter jul och ev börja behandla med hormoner.
Det som är mest irriterande är att jag har haft låga ämnesomsättningsvärden innan, men ingen har tagit det på allvar.
Sålänge det ligger inom gränserna, även om det är det lägsta, så är det bra.
Uppenbarligen är det ju inte det, eftersom jag har starka symtom, som dessutom blivit värre!
Men men...
Nu är det äntligen någon som lyssnar och behandlar.
Jag ska bli frisk igen! :)
Funderingar kring "det där"...
Vaknade av en katt som lekte i fönstret och nu kan jag inte somna om.
Ligger och tänker på allt jag fått höra senaste tiden.
Jag blir lite förvånad över att folk "vet bättre" om mitt barn, än vad jag gör.
Vi ska ju till lite specialister med Billeboll, via bvc.
Billeboll är världens finaste påg, men han är oxå en väldigt frustrerad människa.
Han vill ha saker på sitt vis och hela världen rasar om vi försöker ändra på det.
Han MÅSTE ha sina tretusen dinosaurier på soffbordet dygnet runt.
Vi har försökt flytta undan dom, men det blir ett jäkla liv och dom är tillbaka lika snabbt.
Han MÅSTE kolla på sina dinosauriefilmer konstant.
Vi försöker ofta titta på annat, men det slutar bara i skrik, så att ingen kan höra vad dom säger på filmen.
Man MÅSTE upprepa det sista ordet i hans mening, när han försöker berätta något, annars slutar han aldrig själv upprepa det.
Antagligen för att han vill veta att man har förstått.
Han är ibland väldigt svår att få kontakt med och det krävs ofta mycket kroppskontakt för att han ska "höra".
Lekar slutar ofta i våld och Billeboll verkar inte förstå varför andra blir ledsna, när han dragits i håret.
Även djuren(inte hunden dock) får sin beskärda del av våld. Katterna är bra att dra i pälsen och hönsen kan man sparka efter.
Han blir stressad av hög ljudnivå och mycket intryck. Speciellt på dagis.
Det är lite exempel på vad vi har det svårt med hemma. Det finns många fler.
För mig är det skönt att både förskola och bvc reagerar och skickar oss vidare.
Det är skönt att veta att vi kommer att få hjälp att hjälpa Billeman.
Men det jag är så fruktansvärt trött på, är alla kommentarer, från folk som inte träffar honom alls lika ofta, om att "det är trams och det är inte nåt fel på honom".
Jag har aldrig sagt att det är fel på Bille!
Det jag försöker förklara är, att OM det skulle vara nån diagnos, så får vi ju ett litet facit på hur vi kan hjälpa honom framåt. Och om det INTE skulle vara en diagnos, så får vi ju hjälp och tips ändå.
En favorit jag fått höra många gånger är; "Dom är så snabba att sätta diagnoser på alla. Alla har ju nån diagnos idag!"
Ofta följs meningen utan någon som helst fakta, utan man får bara till svar, " Nä, men det är vad jag TROR iaf", om man ifrågasätter påståendet.
Visst, det finns säkert fler barn och vuxna idag, som har olika diagnoser, men det gäller ju inte bara neuropsykiatriska sjukdomar, utan även andra kroppsliga sjukdomar.
Men det är ju inte för att alla helt plötsligt är sjukare än innan, det är ju för att man nu är medveten om fler diagnoser och(speciellt inom psykiatrin) fler tar steget till att få symtom utredda.
Istället för att bli inspärrad på hispan och få elchocker kan man idag få hjälp att leva ett normalt(usch, gillar inte det ordet, men ni fattar) liv istället.
Folk verkar inte förstå, att det faktiskt sårar.
Det sårar att höra att man är tramsig, som försöker hjälpa sitt barn.
Det sårar när någon påpekar att han "alltid" får som han vill och det är därför han är som han är. Att jag skyller på att han inte förstår.
Folk ser inte den andra sidan.
Den sidan då jag har provat miljoner olika metoder, för att få honom att lyssna och reagera. Dom har inte sett hur jag vänder ut och in på mig själv för att "nå fram" till honom. Hur arg jag blir på honom och sedan på mig själv.
Dom har inte sett hur jag tar över hans frustration och själv blir frustrerad.
Dom fattar inte att jag själv ser att jag särbehandlar Billebollen, för jag vet att det inte är lönt att ta vissa konflikter, som jag i vanliga fall tar med tjejerna.
Och det gör så ONT i mig, att jag går emot vad jag själv säger.
Men det ska ni alla veta, att om det är någon som stöttar oss i detta, så är det banne mig Billebollens storasystrar.
Dom är 3,5, respektive 5 år och dom är så kloka.
Dom tar hand om honom med mer tålamod än jag ibland.
Jag har pratat med tjejerna vid några tillfällen och förklarat att Bille är "för liten" för att förstå vissa saker.
Dom har accepterat det och vi får väl se hur länge dom köper det.
Det jag vill få fram i denna texten är, att folk har så mycket åsikter om saker dom inte har någon djupare insikt i.
Döm inte mig som förälder om du inte har gått en vecka(minst!) i mina skor.
Du kanske tycker att min son är precis som alla andra barn, och det är han till viss del, men han är även väldigt olik barn i sin egen ålder.
Jag är ingen diagnoskåt mamma, som vill få på papper att mitt barn är speciellt.
Jag är bara en trött förälder, som känner att hon inte räcker till och sträcker ut en hand efter hjälp.
Hjälp att hjälpa det mest värdefulla i hennes liv.
Sina barn.
Julfotografering
Idag stod julfotografering på schemat!
Så underbara bilder på barnen! :)
Efter fotograferingen åt vi frulle och Älvan satt och tramsade.
Hon berättade om att konstigt hon äääääälskade att äta. Bajs, öron, kiss, osv.
Helt plötsligt vrålar ungen;
JAG ÄLSKAR ATT ÄTA SNOPP!
Haha! Alltså, jag satte äggamackan i halsen!
Jag försökte förklara, att så kan man ju inte springa runt och säga.
Det kan bli heltokigt!
Jösses!
Snart står väl socialen på trappan, om hon ska slänga med såna historier.
Men men...
Idag är det kalas hos mamma.
Tårta och sånt annat kalasigt.
Mmmmmmmm...
Ha en bra helg, folket!
Det bästa
Den bästa stunden på dygnet, för både mig och barnen, är läggdags.
När det är läggdags kryper vi allihop(även McLovin) ner i den stora sängen och läser en bok.
Just nu läser vi våra gamla Suneböcker.
Sjukt roliga är dom!
Det blir många skratt innan barnen somnar.
Jag och McLovin skrattar nog mest. ;)
Jag älskar att alltid kunna vara med vid nattningarna.
Det är ett av skälen till att jag inte vill jobba kväll, vilket man ofta gör inom vården.
Tiderna jag har nu är perfekta.
22-06.
Barnen sover när jag kör och dom sover(för det mesta) på morgonen, när jag kommer hem.
Det är så mysigt att alla får somna i samma säng.
Visst, det blir ett jäkla konkande när 3 sovande barn ska tillbaka till sina egna sängar, men det överlåter jag åt McLovin.
Det är hans problem. ;)
Panic at the disco!
Jag vaknade av att det ringde i telefonen...
Eftersom det fortfarande var mörkt ute tyckte jag att det var konstigt, för folk vet ju att jag jobbar natt.
Jag svarade iaf, när jag såg att det var dagis...
Barnen kanske hade blivit sjuka och behövde komma hem igen.
Alltså, ni fattar inte min förvirring och extrema katastroftankar, när dagis ringde 17.30 och frågade var jag blev av!
Det var inte FORTFARANDE mörkt.
Det hade blivit mörkt IGEN.
Jag skulle ha hämtat dom kl 16.30!
Jag hade inte ställt klockan, eftersom jag brukar vakna av mig själv vid 15-16-tiden.
Jag flög upp ur sängen och drog på mig vad jag hittade, samtidigt som jag kollade telefonen.
Min ångest blev inte mindre av att jag hade fått sms från McLovin;
"Jag har blivit lite påkörd, så jag blir lite sen."
Jag ringde honom på väg till dagis och allt var, som tur var, okej.
Jävlar i hoppet, vilken jävla start på "dagen"!
Barnen var iaf vid gott mod när jag halkade in på dagis, efter stängningsdags.
Brallan förklarade dock för mig i bilen, att jag ju kunde köpa en STOR klocka, så jag hädanefter vet när jag ska vakna.
Haha, ja... Eller iaf ställa klockan.
Jösses...
Idag brast jag som förälder.
Men vet ni vad?
Det är inte hela världen! ;)
Blått=grönt
När Älvan ropade från toaletten, och sa att hon hade bajsat ut grönt bajs, tog jag det inte så allvarligt...
Jaja, tänkte jag, det är väl lite åt det hållet.
Men förvånad blev jag, när jag "kontroll-torkade" henne...
Det var verkligen grönt!
Eller typ turkost!
Älvan var den som först drog parallellen;
"Jag bajsade ut en pannkaka, mamma!"
Hahaha!
Så var det nog. :)
Svan till mellis
Billeboll var övertygad om att det skulle bli godis till mellanmål.
Varför vet jag inte, för här är det bara godis på lördagar.
Iaf...
Han skrek, grät, slängde sig på golvet och var allmänt hysterisk.
Jag erbjöd honom ett äpple.
Han hade nog aldrig hört nåt dummare.
Han blev ännu argare och skrek ännu högre.
Brallan däremot ville gärna ha ett äpple.
Och eftersom hon var så exalterad över ett äpple ville jag göra det speciellt.
Det blev en svan.
Billeboll slutade skrika en stund och helt plötsligt verkade ett äpple coolare än godis.
(Älvan ville ha sitt á naturell. Bara en parentes, så ingen tror att jag sket i henne liksom.)
1-0 till mamma!
Bring it on, babies! ;)
Röjar-Ralf.
Idag har vi ägnat dagen åt uteröj.
Vaktlarna har oxå kommit igång med värpandet nu, så barnen började frukosten med vars en stekt vitaminbomb.
Jag städade hönshuset och utekaninburen, medan McLovin mockade hönsgården och la in granris till hönepönorna.
Fint blev det!
Det var så kul imorse vid frukosten...
Helt plötsligt stövlade Gammeltanten in i köket, när jag öppnade och kastade ut rester från brödskalkar.
Hon bra struttade runt, som om hon ägde stället och kikade efter mer mat.
Lilo blev lite förvånad. Och förnärmad, tror jag. Haha!
Hon är för go, min gammeltant.
Vaktlarna har oxå kommit igång med värpandet nu, så barnen började frukosten med vars en stekt vitaminbomb.
Det är så himla kul att kunna försörja sig själv med ägg, som man vet kommer från hönor som har det bra.
När eftermiddagen kom var vi helt slut. Jag och McLovin lindade in oss i varandra och råkade somna nån timme, medan barnen kollade på film.
Inte riktigt planerat, men jag gottgjorde min försummelse med att steka blå pannkakor.
Då var allt glömt och förlåtet! ;)
Kvällen fortsätter i slöandets tecken!
Pussinuss.
Lustiga huset.
Det är nog förresten lite som att komma in i lustiga huset, för vissa som hälsar på hos oss.
Man blir först mött av en påträngande höna, som kluckar om att hon vill veta vad man har i fickorna.
Tuppen står samtidigt och "skäller" på henne, för att hon är på fel sida av staketet.
Kommer man förbi henne blir man sedan mött av kaniner och råttor i hallen.
Har man tur, RIKTIGT MYCKET TUR, har dom som öppnade dörren byxor på sig, vilket händer väldigt sällan.
När man sedan tagit sig in i vardagsrummet har man antagligen redan hunnit bli döv av den höga ljudnivån. Och där möts man antingen av en julgran, påskpynt, eller midsommarstång.
Man kan aldrig vara helt säker, även om säsongen är "rätt".
Men jag lovar...
Hur det än är, så har vi alltid kaffe hemma. ;)
Juleljus
Jag har ju lite svårt med sociala regler och "normalitet"... Det är inte nåt jag tycker man ska eftersträva. ;)
Förresten!
Jag klarar inte riktigt av när nån säger att en sak SKA vara så, för då "måste" jag göra tvärt emot.
Samma sak gäller julen...
Säger ni, man kan inte julpynta i november, så drar jag in julgranen och letar reda på pyntet.
Done and done! :)
Säger vi att det är jul, så är det jul!
PUNKT!
Och såhär i juletider blir man ju sugen på en kall glass, så jag köpte mig en glassmaskin.
Så coolt att kunna göra egen glass.
Att jag inte upptäckt denna lilla mackapär tidigare!
Skandal...
Ikväll blir det iaf cheesecakeglass till middag, innan jag jobbar.
Det är inte så onyttigt som det låter.
Den innehåller turkisk yoghurt(delikatess vanilj), hackade jordgubbar och 3 digestivekex, som åkt runt i 20 min och blandat sina innersta hemligheter med varandra.
GOTT!
Nalle har blivit mamma!
Jag hittade en massa nakna, nykläckta kaninbebisar i hennes hus.
Åh, så ljuvligt! :)
Jaja, nu ska jag väl gå ut till mina hönepönor och natta dom.
McLovin tar hand om människokycklingarnas nattande.
God Jul!
Tetris
Min sista natt nu, sen går jag på 2 nätters ledighet! ;)
Dom sista mornarna har jag kommit hem, helt slut i rutan, och fått börja min morgon(vilket blir min natt) med att lägga Tetris.
Härom morgonen var sängen full av människor!
En stor man och 2 små barn, som tar mer plats än vad den store mannen gör.
Jag smög in och försökte pussla ihop alla diverse kroppsdelar, så att jag kunde få några cm madrass att sova på...
"... Men om jag tar Billebolls arm och lägger i McLovins nacke och flyttar Brallans huvud till Billes armhåla, samtidigt som Brallans ben kan ligga på McLovins mage..."
Nu låter det som att jag styckat barnen, men så är det givetvis inte.
Dom sprider ut sig väldigt mycket trots att alla ben och huvuden är där dom ska vara.
Jaja... Jag har beställt en barnfri säng idag, så vi får hoppas att jag bara kan hoppa i säng och sova direkt...
Men jag vet att det kommer att ligga minst 1 liten skrutt i sängen.
Hur mycket jag än försöker beställa Bille "vid sidan om", kommer han ändå alltid spridd ÖVERALLT.
Jaja, idag pallar jag inte pussla.
Idag knuffas jag.
Kvalitetstid.
Idag har jag och Emelie haft lite kvalitetstid.
Imorn går jag på 3 nätter igen, så jag håller lite helg nu istället.
Det blev kaffe, snack, Erikshjälpen och fika.
Barnen och McLovin fick oxå följa med.
Billeboll förvandlades dock till ett monster, efter att han intagit päronmousse, så McLovin ville sälja honom.
Jag tyckte att vi kunde byta in honom på Bojjan mot en god tårta.
Typ; "Hej! Tar ni rikspuckon här?"
(Istället för rikskuponger.)
Men vi behöll honom idag oxå...
Annars gick allt smidigt!
Barnen åt fint och jag satt, som vanligt, mellan McLovin och Emelie, så att dom inte skulle kivas. ;)
Imorn går jag på 3 nätter igen, så jag håller lite helg nu istället.
Vilket innebär... Inte så mycket egentligen.
Haha!
Trevlig helg på er! ;)
Trött!
Trött är jag!
Försökte väcka mig själv med en joggingtur i ovädret, men det blev ett bakslag.
Hahaha!
När jag kom hem var jag ännu mer trött och kall som en isbit.
En varm dusch på det, sen blev Sofia segare än segast.
Jaja, lite mer kaffe, sen får jag väl rycka upp mig.
En natt till, sen jobbar jag fre-,lör-,söndag natt.
De dödas natt.
Igår var den här...
Natten då alla döda har party bland oss vanliga dödliga.
Och spök-believern, Sofia, skulle jobba sin första natt solo. Efter en ynka liten natt med bredvidgång.
Det var ju bara att be till alla världens gudar och bita i det sjukt sura äpplet.
Jag stålsatte mig på alla sätt och vis.
Bad att spökena inte skulle pocka på min uppmärksamhet, bar min lilla änglabergskristall runt halsen, såg till att jag visste vem jag kunde ringa om jag blev rädd, osv.
Jag satte upp ett mål; Jag ska INTE skita ner mig, innan mitt pass är slut!
(Låter som att jag är klippt och skuren för att jobba natt, va?)
Jaja, natten kom och natten gick.
Det som hände var att en radio sattes igång i det låsta köket(dock trevlig musik, så jag lät den vara på), en äggklocka ringde nånstans, jag ringde Sandra några gånger och sen fick jag mens.
Men jag sket iaf inte på mig, så jag är ändå stolt. :)
Snart är det dags för andra natten.
Game on!
