Idag har jag haft en funderardag...
Pratat lite med Martina i telefonen om allt.
Jag har kommit fram till att jag är trött på att vara boven alltid!
Det finns så många folk runt omkring mig och Dick som har synpunkter om vårt förhållande och jag blir alltid utsedd till den sämre partnern. Jag är så trött på det...
Jag antar att folk tror att jag trycker ner Dick för att han inte säger så mycket när vi är bland folk, medans jag däremot pratar som en dåre. Men jag förstår ändå inte hur man kan dra den slutsatsen för det...
Det är ju inte som om jag sitter där med en kniv i ryggen på Dick och hugger till varje gång han säger nåt.
Jag har t.o.m pratat med Dick om att vi ska gå skilda vägar för att det tär så mycket på oss. Det tar så mycket energi att behöva tänka på om man gjorde nåt som kunde ha uppfattats fel om man är borta.
Men sen kommer man till sans och inser att det skulle bara varit jävligt dumt, eftersom vi älskar varandra!
Jag har alltid tagit för mig i livet. Dick är mer reserverad, det är kanske just därför vi funkar så bra ihop.
Jag ber ofta Dick om hjälp när vi har gäster, att han kokar kaffe om jag gör nåt annat. Det är väl inte fel? Är han en toffel för det? Om det hade varit en man som sa åt en kvinna att koka kaffe hade det inte höjts några ögonbryn.
Vet inte hur många gånger jag har fått höra(oftast från min släkt): "Nu tar du hand om Dick, han är en bra kille!", men inte en enda gång har någon sagt åt Dick att ta väl hand om mig.
Äh, jag är väl bara extra känslig just nu, men sånt känns.
Finns så mycket mer jag har fått höra, men vill inte hänga ut någon i bloggen.
Folk har självklart rätt till sina åsikter, men när det är så fel blir jag ledsen.

Jaja, Martina sa iaf något klokt till mig.
Hon berättade att folk hade haft synpunkter om hennes förhållanden med och sen sa hon såhär:
"Så länge jag och min pojkvän vet hur det ligger till behöver man inte bry sig om vad andra tycker!"
Åh, min smarta Martina! :)