Nu är vi hemma från grillningen.
Det gick faktiskt ganska bra, jag gjorde inte bort varken mig eller McLovin' särskillt mycket.
McLovin' sa att det enda var väl att jag var lite reserverad när jag kom dit och inte var så sällskaplig.
Med tanke på hur jag kände mig så är jag nöjd med att jag framstod som reserverad och inte som en schitzofren 5-åring med damp.

Som vanligt satt jag och påpekade mina egna fel och brister istället för att lägga fram den positiva sidan av mig.
Varför gör jag så? Jag ska nog inte bli säljare!
McLovin's familj måste tänka:
"Oh lord! Vad är det för ett psykfall som lyckats sätta naglarna i vår son!"
Oh well! Alla är vi inte perfekta. Försöker intala mig själv att det är charmigt med all min märklighet... Det går väl sådär.

Nu ska jag iaf lägga mig i sängen med min käre make och lösa korsord.
(Oj! Glömde jag säga att vi har blivit pensionärer?)

Go'natt!