Åsneröv!
Just nu suger allt röv!
Stor, fet röv!
Igår kom Dick hem och var jätteledsen, det visade sig att han fått sparken.
Tydligen finns det inte nog med arbete åt alla anställda.
Så jävla typiskt!
Jag tröstar och tröstar, säger att allt kommer ordna sig, men innerst inne är jag väldigt orolig.
Vad kommer hända med hästen, med huset, med våra planer, min mammaledighet?
Vi ska ju på 2 semestrar i sommar!
Jag vill inte ens tänka på det.
Inte nog med det...
Mamma är på mig som en soc-tant och tjatar om att "vi" måste göra si och "vi" måste göra så.
NEJ! Jag och Dick måste göra... Inte du!
Jag ber henne att sluta tjata konstant, men ingenting händer!
"Jag vill bara hjälpa till, så det blir bra."
Så det blir inte bra när jag och Dick fixar?
Bara det att mina kompisar från högstadiet frågar:
"Håller hon fortfarande på, trots att du inte bor hemma längre?"
det säger väl en hel del?
Visst, jag fattar att hon vill hjälpa till, men visa lite respekt kan man väl göra?
Ibland känns det som att vi fortfarande bor hos mamma, hon vill ha kontroll över det mesta i vårt liv och veta ALLT.
Vi ber ju henne att sluta tjata och säger att vi säger till om vi vill ha hjälp, varför inte bara låta oss vara?
Känns som att hon tror att jag är helt okapabel till att göra någonting!
Men jag har gift mig, köpt hus, fött barn, jobbat, skaffat försäkringar... Allt det där vuxna man ska göra, och jag klarade det fint själv.
Mamma, jag älskar dig jättemycket, men du måste backa!
Vi klarar oss själva, vi har ju hur många vuxenpoäng som helst nu!
Men efter allt tjat idag har hon iaf varit snäll och tagit Lilja någon timme, jag ska städa och ha kvalitetstid med Dexter, vi ska till stallet.
Nu ska jag iaf dricka kaffe och låtsas att vi är miljonärer!
Ungefär såhär ser jag ut idag... Fast min tröja är svart och orandig.
P.S
Jag HATAR clowner!
Stor, fet röv!
Igår kom Dick hem och var jätteledsen, det visade sig att han fått sparken.
Tydligen finns det inte nog med arbete åt alla anställda.
Så jävla typiskt!
Jag tröstar och tröstar, säger att allt kommer ordna sig, men innerst inne är jag väldigt orolig.
Vad kommer hända med hästen, med huset, med våra planer, min mammaledighet?
Vi ska ju på 2 semestrar i sommar!
Jag vill inte ens tänka på det.
Inte nog med det...
Mamma är på mig som en soc-tant och tjatar om att "vi" måste göra si och "vi" måste göra så.
NEJ! Jag och Dick måste göra... Inte du!
Jag ber henne att sluta tjata konstant, men ingenting händer!
"Jag vill bara hjälpa till, så det blir bra."
Så det blir inte bra när jag och Dick fixar?
Bara det att mina kompisar från högstadiet frågar:
"Håller hon fortfarande på, trots att du inte bor hemma längre?"
det säger väl en hel del?
Visst, jag fattar att hon vill hjälpa till, men visa lite respekt kan man väl göra?
Ibland känns det som att vi fortfarande bor hos mamma, hon vill ha kontroll över det mesta i vårt liv och veta ALLT.
Vi ber ju henne att sluta tjata och säger att vi säger till om vi vill ha hjälp, varför inte bara låta oss vara?
Känns som att hon tror att jag är helt okapabel till att göra någonting!
Men jag har gift mig, köpt hus, fött barn, jobbat, skaffat försäkringar... Allt det där vuxna man ska göra, och jag klarade det fint själv.
Mamma, jag älskar dig jättemycket, men du måste backa!
Vi klarar oss själva, vi har ju hur många vuxenpoäng som helst nu!
Men efter allt tjat idag har hon iaf varit snäll och tagit Lilja någon timme, jag ska städa och ha kvalitetstid med Dexter, vi ska till stallet.
Nu ska jag iaf dricka kaffe och låtsas att vi är miljonärer!
Ungefär såhär ser jag ut idag... Fast min tröja är svart och orandig.
P.S
Jag HATAR clowner!
Kommentarer
Trackback