Nu har min Mea, som inte längre är min Mea, åkt iväg!
Det känns jättejobbigt och sorgligt och gråten sitter i halsen hela tiden.
Men hennes nya ägare verkar vara jättegullig och bra och vi ska hålla kontakten.

Usch, vilken jobbig dag!
Jag sysslesätter mig med tvätt tills McLovin' kommer hem.
Tvättar alla hästkläder, så dom kan läggas in i skåpet, så jag slipper se dom på ett tag.
Det känns verkligen som jag mist en vän...
Och det känns som jag svikit henne, genom att jag inte längre har råd att ha henne kvar.

Förlåt...

Jag och Mea i våras...

Picknick...

Mea har lite Pappa- och Brallan-mys...

Så duktig och ivrig att lära sig...