Idag ringde en läkare hem till mig och berättade att jag kanske var sjuk i sköldkörteln...
Jaha, det var ju inte så ball, så jag skulle ta nya prover.
Och det gjorde jag!
Jag slängde in Brallan i bilen och for iväg till MVC, för att stickas i armen.
So now I play the waiting game!

Annars har inget speciellt hänt idag.
Jag har städat och fixat med försäkringskassan och massa såna vuxentråkigheter.
Har även fått halsbränna, om det nu är information som fångar ert intresse.

Jag har förresten bestämt mig för att sätta igång med meditering igen.
Sen jag fick Brallan har jag varit så stressad att jag inte haft ro till att meditera(vadå ond cirkel?), men nu när jag tvingats varva ner har jag faktiskt fått mer ro i kroppen.
Så nu ska jag meditera varje kväll igen.
Sköööönt! I loooooove it!

Tjo! 

WOOOW...
Vad jag är trött!
Jag och Brallan drog med Moster Marran till Skånes djurpark idag.
Jag tvingade Marran att agera Nanny åt Brallan, för jag var trött.
Det tyckte Marran var lite jobbigt, för Brallan hade nämligen bestämt sig för att hon skulle gå rundan själv och följa med alla andra barn som gick förbi henne.
Jag tror att Marran var glad när hon klev av min bil och åkte med tåget hem till Åkarp igen!
Men dagen var iaf väldigt trevlig och mysg... Förutom alla pryda föräldrar som tittade förfärat på Brallan när hon tuggade på pinnar/kottar/löv mm, dom människorna kunde man varit utan!
Men hallå!
Försök du att få en 1-åring att inte gnaga på pinnar och löv när hela marken är full av dom!
Blir så trött...
En stockholmsmamma(som förmodligen aldrig varit i skogen förr) sa t.o.m till sin son högt och tydligt när hon gick förbi oss:
"Den bebisen tuggar på en pinne, det var ju inte så bra!"
SUCK! Hur orkar folk ens lägga energi på sånt?
Efter djurparken åkte vi till stallet, så att Brallan kunde rida(=sitta på hästen när hon åt hö) lite på Mea.
Sen var det raka vägen hem till sängen

Så nu sover mitt vackra, lilla barn!
Hon har varkligen varit duktig idag, nästan inget gnäll alls.

Min bebis fungerar inte som hon ska!
Hon vaknar VARJE natt vid 3-tiden och gnäller och gråter fram tills vi går upp kl 7...
Trots att vi tar upp henne i vår säng och trots att vi kliar henne på ryggen och trots att vi ger henne välling!
HALLÅ?!
Undra om man kan reklamera henne på BB, för just nu är jag så trött att mina tankar börjat skena iväg.
Har redan funderat på om man kan sätta ut en annons på Tradera, för då blir det ju en win-win-situation.
Denna mamman får lite mer pengar, så hon slipper köpa sina skor på City Gross.
Och en annan mamma som inte vill sova får som hon vill.

Men sen kommer man ju till den svåra biten...
Man kan ju faktiskt inte göra så, eftersom man älskar sina barn villkorslöst.
Man intalar sig själv att hon bara hade en mardröm och att NÄSTA natt kommer att vara heeeelt annorlunda!
Det är så man överlever dagen...
Men efter en veckas skrik varje natt tror jag inte på min egen teori längre, så nu intalar jag mig att om ca 1 år, DÅ kommer hon iaf kunna berätta varför hon är ledsen och DÅ kan jag trösta henne på rätt sätt.
Sweeeeeeet!

Men idag ska jag inte gnälla mer, för det är Brallans födelsedag! :)
Den stora bebisen blir 1 år idag, GRATTIS!

Hurra, hurra, hurra!

Well, I've had my share
Of remarks about my rear
But I know its all about fear
And that you'd probably love it
If you'd only dare!

Jag och Lill-Allan Bajsbrallan har precis kommit hem.
Vi har varit och matat hästarna.
Brallan tyckte nämligen att det var en bra idé att gå upp kl halv 7, så det var bara att hitta på nåt så man blev pigg!
Nu är Brallan dock trött igen...

Idag blir nog inte så mycket gjort... Vet inte vad vi ska göra.
Kollar nog på nån Nalle Puh- eller My little pony-film.
Eller vi och vi... Brallan har ju verkligen myror i brallan, så hon ska nog bara klättra på möblerna medans jag får kolla själv.
Snällt!
Imorn ska jag nog leka med Aki!
Får se vad man hittar på då, hoppas det blir nåt annat än att titta på barnprogram, för jag har märkt att jag blir mer och mer involverad i Svampbob fyrkants liv.
Läskigt!

Nu ska jag gröta Brallan...
Tjo!

Jag måste sluta stressa!
Men det vore faktiskt till hjälp om folk inte stressar mig såfall.
Har så ont i magen!
Just nu känns det som om jag lägger alla "måsten", som inte är så extremt akuta åt sidan, medans andra lägger tillbaka dom på mig.
Jag vill bara ta det lugnt! Eller rättare sagt, jag ÄR TVUNGEN att ta det lugnt.
Jag och bebis måste chillaxa, särskillt nu när stressen utvecklats till en härlig magkatarr.
Jag vill göra saker som får mig att må bra, och jag vill göra dom sakerna när jag vill.

SUCK!

Igår tittade jag och McLovin' på ett tjockisprogram på TV.
Jag satt och gnällde över att jag blivit bred över röven och ville ha tröst osv...
Typ höra att det inte är så konstigt eftersom jag fött barn.
Men då tyckte McLovin' att några fina, tröstande ord, som han själv kommit på var passande:
M: "Men det är fint med stora rumpor!"
J: "Jaha! Så du tycker att min röv är stor?!"
M: "Nej, asså, jag menar inte så! Den är inte överdrivet stor!"
J: "VA?!"
M: "Jamen, asså, du har en fin rumpa!"
J: "Jaha! Men vad kul att du tycker att min stora röv är fin!"
Och så fortsatte det tills vi låg i sängen...
Tror folk att man vill ha komplimanger för sina skavanker?
Det är samma sak som om jag skulle säga till en stor människa:
"Vad fina bilringar du har! Och ryggtuttarna ser faktiskt större och snyggare ut idag!"
Iaf så förstod McLovin' att det faktiskt var okänsligt att påpeka att min rumpa iaf inte var ÖVERDRIVET stor och försökte ursäkta sig med att säga såhär:
M: "Men jag förstår inte bättre!"
J: "DU! Det är ingen ursäkt! Det är precis som om någon som är efterbliven går runt och slår folk och sen säger: Men jag vet inte bättre!"
M: "Ja, okej då! Men förlåt iaf."
J: "Det är okej, du menade inget illa med det ju. Jag vill hellre att du gör dumma saker utan att mena det, än att du gör snälla saker utan att mena det."
M: "... Eh... Va?..."
J: "Du kommer snart på det älskling."
En stund går medans McLovin' tänker...
M: "Jahaaaa!"
J: "Mmmm... Vet du vad? Du hade nog faktiskt kommit undan med att slå folk och bortförklara det med att du inte vet bättre."
M: "Jävla rövhål!"
J: "Go'natt, älskling. Jag älskar dig."
M: "Go'natt, jag älskar dig med!"

Brallan åkte till sin mormor för typ en halvtimme sen.
Ända sen dess har jag haft extrem huvudvärk!
Jag tror det är för att jag saknar henne så mycket, helt galet mycket!
Brallan ska sova hos min mamma inatt, för imorn ska vi upp tidigt och klödda med transport och hästar.
Vi tänkte att det var lika bra att Brallan fick sova där då, eftersom mamma ändå skulle passa henne imorn, så blir det ingen stress...
Men guuuuuuuuuuuuuuud, vad det känns tomt i huset utan henne!
Jag saknar min stora bebis jättemycket!
T.o.m så det gör ont i kroppen.

Men jag ska skärpa mig nu!
Snart ska jag träffa Heeli nere i Höör, så jag kan få mat.
Och sen ska jag soooooova och öva på att få ner min puls :)

Jag hörde förresten ett uttryck idag, som jag aldrig hört tidigare...
McLovin' stod bredvid mig och såg fundersam ut, helt plötsligt bara lös han upp(precis som om han kom på en idé) och sa:
"Jag ska nog stänga gylfen... Det är ju onödigt att släppa ut alla bananflugor, lixom!"

That's naaaasty!

Igår vid 21-tiden ringde jag KK och frågade vad fasen det är som händer med mig.
Har haft attacker av magknip som gör så ont så jag spyr, sen sover jag några timmar, sen är det borta.
Barnmorskan jag pratade med ville att jag skulle åka in, jag frågade om hon kunde ge mig en tid nästa dag istället, men det gick inte.
Så jag ringde Emelie(underbara Emelie, som ställde upp på direkten!) så hon kunde passa Brallan.
När Emelie kom bestämde vi oss för att vänta tills McLovin' kom hem, så Emelie kunde följa med mig istället, så jag slapp åka in själv.
När vi väl kom dit vid 22-tiden var där ingen på KK, så en tjej från förlossningen fick ringa ner dom.
2 grönklädda tanter kom ner och frågade vem jag var och varför jag var där, för dom hade inte fått reda på att jag skulle komma.
Jag förklarade mina attacker och då frågar den ena tanten:
"Mmmmm... Och misstänker du att du är gravid?"
"Eeehh... JA?"
"Mmmmmm... Det är bättre du får en tid av mig till imorn istället, så slipper du sitta här och vänta."
(What the fuck?! Kunde jag inte fått det över telefon?)
"Jaha! Okej."
"Mmmmmmmmm... Det kan vara en cysta som vridit sig, vi får kolla imorn."
Och så blev jag hemskickad!

Emelie skrattade så hon höll på att dö...
Det gjorde INTE jag!

Men idag åkte jag och McLovin' in och fick reda på att allt var bra med Bebis iaf.
Men jag hade däremot magkatarr och hög puls som fasen, så dom tog prover på mig.
(Vissa människor borde inte få hålla i en nål!!! Jag har aldrig varit med om något liknande!)
Läkaren sa att det vore bra om jag tog några djupa andetag nån gång så jag kanske kunde få en puls under 100.
Vi får se...

Imorn ska Mea flyttas till Maglasäte iaf...
Det ska bli skönt!
Lite mindre stress efter det :)