Igår tittade jag och McLovin' på ett tjockisprogram på TV.
Jag satt och gnällde över att jag blivit bred över röven och ville ha tröst osv...
Typ höra att det inte är så konstigt eftersom jag fött barn.
Men då tyckte McLovin' att några fina, tröstande ord, som han själv kommit på var passande:
M: "Men det är fint med stora rumpor!"
J: "Jaha! Så du tycker att min röv är stor?!"
M: "Nej, asså, jag menar inte så! Den är inte överdrivet stor!"
J: "VA?!"
M: "Jamen, asså, du har en fin rumpa!"
J: "Jaha! Men vad kul att du tycker att min stora röv är fin!"
Och så fortsatte det tills vi låg i sängen...
Tror folk att man vill ha komplimanger för sina skavanker?
Det är samma sak som om jag skulle säga till en stor människa:
"Vad fina bilringar du har! Och ryggtuttarna ser faktiskt större och snyggare ut idag!"
Iaf så förstod McLovin' att det faktiskt var okänsligt att påpeka att min rumpa iaf inte var ÖVERDRIVET stor och försökte ursäkta sig med att säga såhär:
M: "Men jag förstår inte bättre!"
J: "DU! Det är ingen ursäkt! Det är precis som om någon som är efterbliven går runt och slår folk och sen säger: Men jag vet inte bättre!"
M: "Ja, okej då! Men förlåt iaf."
J: "Det är okej, du menade inget illa med det ju. Jag vill hellre att du gör dumma saker utan att mena det, än att du gör snälla saker utan att mena det."
M: "... Eh... Va?..."
J: "Du kommer snart på det älskling."
En stund går medans McLovin' tänker...
M: "Jahaaaa!"
J: "Mmmm... Vet du vad? Du hade nog faktiskt kommit undan med att slå folk och bortförklara det med att du inte vet bättre."
M: "Jävla rövhål!"
J: "Go'natt, älskling. Jag älskar dig."
M: "Go'natt, jag älskar dig med!"