Idag blev allt huller om buller.
När jag somnat Älvan, och gick in för att väcka McLovin', somnade jag i sängen.
McLovin' somnade om, och med andra ord var det fritt fram för Brallan att trasha huset. Så vid halv tolv(!!!) vaknade jag och McLovin' till liv, och upptäckte att mina andra nya glasögon mystiskt gått sönder.
Suck...
Brallan var till salu ganska billigt just då, kan jag säga.
Men jag fick en puss av henne, så hon blev förlåten rätt fort.
Jag kan verkligen inte fatta hur vi bara kunde falla i koma och sova så länge.
Jag antar att vi har rätt mycket sömn att ta igen efter 2 år.

Men efter allt sovande åkte vi med barnen till Björkviksbadet och badade.
Brallan har nog inte haft så kul på länge.
När vi skulle hem hängde Brallan skrikandes över min arm, för hon skulle inte därifrån. Det värsta är att Brallan inte skriker saker som andra barn gör.
Inget sånt, som typ; "Nej, Vill inte!", eller nåt sånt...
Istället vrålar hon; "AAAAAAAAAAJJJJJJJJJJJJJJJJJJ! AJAJAJAJ!"
Folk tror ju att vi misshandlar henne.
Det är sjukt pinsamt.

Men hem kom vi, som tur var.

Brallan invigde översta sängen av loftsängen ikväll.
Hon har sovit i den understa sängen hitintills.
Vi vill vänja henne vid den översta nu, innan det blir dags för Älvan att flytta in.
Känns ju elakt att en dag bara säga;
"Tyvärr Brallan! Nu ska Älvan ligga här i din säng, så du får flytta dig." 
Men hon tyckte inte att det var några konstigheter att ligga högst upp, så det går säkert bra när Älvan flyttar in i barnrummet.
Jag är så stolt över Brallisen.
Hon är så tuff. Sover där man säger att hon ska sova.
Sötnosen!

Men men...
Nu ser min man lite ensam ut, så jag ska gå och pussa lite på honom.

Ses!