Jag är så trött på mig själv!
Idag har jag bara surat över allt möjligt skit, som egentligen inte spelar någon roll! Jag tycker synd om McLovin' och ber honom om ursäkt hela tiden för mitt hemska humör. Och när han då är helt förstående och snäll blir jag sur för det, för då får jag ju dåligt samvete!
Stackars honom!
Idag började jag gråta för att han tog kort på mig underifrån, så jag fick en stor dubbelhaka på bilden. Jag var jätteledsen och brölade:
"Hur tror du det känns för mig att se dom korten sen och se att jag ser ut som ett cp-mongo?! Sluta låtsas att du är nån proffsfotograf, som kan fota från höften utan att titta i kameran!"
Jag tror att han är lite rädd för mig nu.
Jag gick runt i hans tröja hela morgonen och han vågade inte säga någonting...
Trots att den kommer vara helt uttöjd runt magen när han ska ha den.
Han ville t.o.m dammsuga fast han var sen till jobbet, men där sa jag stopp!
Herregud, hur snäll får man vara?
Enough is enough!
Jag pallar inte vara gift med nån Moder Teresa, när jag själv beter mig som Hitler! Usch för mig!

För övrigt händer ingenting idag!
Jag ska vara hemma och gå in mina nya pyjamasbyxor, så jag har iofs ett viktigt jobb framför mig.
Sen ska jag fixa en fin middag med levande ljus tills McLovin' kommer hem,
som plåster på såren.

Men först ska jag ta in hunden och städa lite.

Fuck off!


(Här är bilden som fick mig att börja gråta! Jag bjuder på den...)