Idag har Hillan varit här!
Vi har ätit massa muffins och druckit massa kaffe.
Det var kul att träffa Hilda igen, vi ses så sällan.
Men det är inte så konstigt...
Hon pluggar, bor i Lund och har inget körkort(än) och jag bor ju här ute i skogen och har barn som jag inte bara kan ta med var som helst.
Men nu har vi iaf träffats och snackat ikapp!

Tack för en trevlig dag, Hilda!

Men allt har inte varit underbart idag...
Brallan har varit trotsig hela dagen.
Och jag har dåligt samvete för att det känns som att jag bara skällt och fyat hela tiden. Innan jag fick barn sa jag att jag aldrig skulle höja rösten, fya på fingrarna eller tappa tålamodet.
Det är väääldigt enkelt att säga så när man inte har barn!
Det är skillnad på att passa barn några dagar och att vara förälder på heltid.
Man kan inte ha tålamodet på topp dygnet runt och jag hatar såna dagar.
Jag känner mig som en bajsig mamma när dagen har gått och det känns som jag bara sagt "NEJ!" och "AJABAJA!" största delen av dagen.
Ibland känns det som att man som förälder lever med ständigt dåligt samvete.
Man tänker att man skulle agerat annorlunda, att man kunde gjort på nåt annat sätt. Vad är rätt? Vad är fel? Var jag för hård mot henne?
Brallan blir iofs aldrig ledsen av tillrättavisande.
Hon kan bli arg nån sekund och slänga sig på golvet, men jag upplever aldrig henne som ledsen/sårad.
Men det känns ändå jobbigt att vara "den dumma".
Speciellt om det känns som man bara har bråkat hela dagen.
Åh, ljuva trotsålder!!!

Men men...
Imorn är McLovin' ledig, så då kan jag slappna av, så får han vara dum och tillrättavisa istället.
Så kan jag få vara den snälla, roliga föräldern!