Igår lagade The Muffin Man McLovin's bil, så vi väntade på McDonald's sålänge.
Brallan tyckte det var jätteroligt och var helt sjövild.
Men eftersom det var McDonald's och inte nån elegant, jättefin restaurang, så tyckte inte vi att det spelade så stor roll om hon skrek lite(av glädje, inte av gråt).
Iaf så släppte vi lös henne i lekrummet, där det fanns några andra(äldre) barn.
Brallan var så hysteriskt glad och sprang runt i lekrummet och skrek.
Visst, kanske jobbigt, men det är ett lekrum och jag kan inte skälla på henne för att hon är glad!
Det är precis som jag skulle säga till någon att han/hon inte får gråta om han/hon är ledsen.
Dom andra barnen började genast gadda ihop sig och säga att hon var jobbig och sa till oss att säga till henne.
Jag förklarade för dom andra barnen att Brallan bara är 1 år och att hon inte förstår allt man säger till henne.
Och sålänge hon inte är elak så gör det väl inget?
Iaf så fortsatte dom att gnälla och börja säga till henne själva, men Brallan fortsatte bara att vara glad.
Hon älskar ju andra barn.
Till slut så sa den äldsta ungen:
"Jag tycker inte om hennes dumma skrik!"
Då blev jag ganska irriterad och sa tillbaka:
"Men då kan du ju faktiskt gå ut därifrån."
Det är ett lekrum!!!
Jag blir så irriterad att barn lär sig så tidigt att frysa ut och mobba.
För jag tycker att det är mobbing.
Dessutom var vi dom enda föräldrarna som stod och höll uppsikt över barnen, som var allt mellan 2-8 år.
Hallå! Var är föräldrarna? Dom satt på andra sidan restaurangen!
Vi var ju där för att se till att Brallan var snäll mot dom andra barnen och såg till att hon själv inte blev skadad.
Hade jag varit förälder till någon av dom andra barnen hade jag lugnt förklarat att alla får vara i lekrummet och att man ska vara snälla mot varandra.
Sen om man stör sig på någon av dom andra får man ju lämna rummet och gå och sätta sig vid bordet om man nu vill ha lugn och ro.
Usch... Hemskt att mobbing börjar så tidigt!