Igår sprang Dexter bort till grannarna(för 100:e gången i rad, tydligen).
Grannen kom in till oss och sa att vi inte kunde ha honom lös, för han brukade vara på deras tomt lite då och då, och deras hund är aggresiv.
Hon sa även att nån som parkerar utanför oss kör för fort på vägen.
Jag stod där som ett fån och visste inte att Dexter brukade springa bort där(hon hade ju inte sagt nåt innan om det), och fattade inte heller vem som skulle köra för fort.
"Vi håller ju alltid hastigheterna.", sa jag och såg ut som en hjärndöd idiot.
Sen när jag pratade med McLovin' skruvade han lite på sig och sa att det var han.
PINSAMT!
Så vi bakade en kladdkaka, gjorde ett förlåt-kort, och gick bort till grannen idag och bad om ursäkt.
Eller rättare sagt jag gjorde det... McLovin' vågade inte.
Men han bakade kladdkakan iaf! :)
Jag berättade för grannen att McLovin' erkännt och grannen sa att hon visste att det var McLovin', men ville inte hacka på oss mer än vad hon behövde.
Hahahaa, fy vad jag kände mig dum, som stått kvällen innan och försvarat honom, när hon hela tiden visste att det var han.

Jaja, allt löste sig iaf.
Hon blev jätteglad för kakan och sa att jag fick komma på kaffe när jag ville.

Tänk vad en kladdkaka kan göra för underverk!
Vi kanske borde skicka ner några stycken till Afghanistan..?