Ojojoj...
Jag som tänkt ligga och snarka vid denhär tiden.
Så blev det inte, mina vänner!
Ca en halvtimme efter att Brallan somnat, vaknade stackaren helt hysterisk.
Hon skrek och skrek, och det kvittade hur mycket jag tröstade.
Jag låg där bredvid henne i sängen och klappade och sjöng, men hon bara grät.
Då tog jag upp henne i min famn och satte mig på golvet.
Wow... Det skulle jag nog inte gjort.
Brallan öppnade munnen och kräkte ut en stor grötig gegga av välling, mackaroner och köttbullar över hela mig.
Jag satt där på golvet, totalt nerspydd, och som ett psykfall gungade jag henne fram och tillbaka, och upprepade: "Det är okej, du är jätteduktig!", "Det är okej, du är jätteduktig!" om och om igen.
När den värsta chocken lagt sig kunde jag konstatera att Brallan iaf hade klarat sig relativt bra från allt kladd, eftersom hon så träffsäkert prickat in min rygg och urringning.
Så jag tvättade av henne, satte på henne en morgonrock, och gav henne lite välling, eftersom hon spytt upp allt hon åt innan.
Sen var damen nöjd och gick och la sig igen.

Stackars lilla sötkorven!
Hoppas hon mår bättre imorn!

Jisses, vilken kväll!
Nu väntar jag på att tvätten ska bli klar, så jag kan hänga upp den och gå och lägga mig.
Jag skiter fullständigt om det är rätt eller fel att sno, nu äter jag upp Brallans chokladtomte!
Because I'm worth it!