Tystnad råder...
Det är som att sitta på nålar!
Jag har precis lagt barnen och det är alltid samma sak den första timmen.
Springa in och ut och stoppa in napp och bädda ner Älvan igen, efter att hon flaxat upp med armarna... Men jag har ett knep.
Jag mumifierar henne.
D.v.s. Jag rullar in henne i täcket som en stor korv, så hon inte kan flaxa upp med armarna, så att nappen åker ut.
Hon ser väldigt rolig ut, när hon ligger där helt stel, min lilla chorizo.
Men även om det går bättre när Älvan är mumifierad, så är det ingen garanti.
Första timmen är läskig och osäker och jag kan inte slappna av.
Tack, gode Gud, för vinet...

Nu väntar Dexter på mig.
Han vill urinera, så jag får väl hjälpa honom ut, den gamle farbrorn.