Usch, vilken jobbig huvudvärk!

Det blev lite stressigt igår.

Jag skulle iväg och fixa håret vid 5 och bad McLovin' ringa mig INNAN 6, så att jag kunde handla på vägen hem.
Jag hade nämligen ingen aning om vad vi behövde ha handlat.
MEN...
Det glömde han.
Han ringde kvart ÖVER 6 och då var jag nästan hemma.
Lite störigt, eftersom det hade varit skönt att handla utan barnen.
Jag hade bett honom börja så smått med maten oxå, men det hade han inte heller gjort.
Också lite störigt.
Jag kände liksom verkligen för att bara komma hem och sätta mig, inte ställa mig vid spisen. Men han hade väl sina anledningar.
Hans mamma var här och fikade, så han glömde väl bort tiden.
Men just då brydde jag mig inte, utan tänkte lite själviskt.
Det kan man ju göra ibland, speciellt om man har huvudvärk och är trött.
Jag kan ju göra ca 350 saker samtidigt, medan han har svårt att gå och prata på samma gång. Så det gjorde mig irriterad att han inte kunde lägga ett paket bacon på tining och koka vatten till pastan, medan han pratade med sin mamma.
Men män och kvinnor är väldigt olika, helt enkelt.

Men det var inte hela världens undergång.
Efter maten låg McLovin' och jag och myste ner oss i soffan.

Senare på kvällen fick jag ett samtal av ett ledset litet hjärta.
Usch, jag tycker så synd om mitt lilla hjärta.
Jag kan inte göra så mycket mer än att säga att jag finns här för att stötta, dag som natt.

Hade svårt att somna sen.
Tänkte och funderade och vaknade i morse med ännu värre migrän.

Men idag är en ny dag och trots migränen ska jag försöka skaka liv i mig själv och åka och handla.
Ska även försöka leka med pärlor med Brallan.

Tjo!