Idag har jag varit hos barnmorskan.
Vi tog ett blodvärde och guess what, resultatet var... Bajs.
Jag får fan dåliga resultat på alla blodprov vi tar.
Hon sa åt mig att börja äta järntabletter, för vi måste få upp mitt värde nu.
Men grejen är att sist jag åt järntabletter fick jag kramp i magen och spydde jag som en gris. Hon sa då att det var antingen det eller dropp in i armen och det är jag ju inte så sugen på.
Jag är nålrädd som fan.
Så jag ger tabletterna en chans till.
Annars verkade allt gå bra med bebisen.
Den hade glidit ner ordentligt igen och livmodertappen hade mjuknat lite.
Bebisen hade ju fixerat sig för ett tag sen, men när jag och McLovin' sen hade sex sköt han upp den igen.
Helt sjukt var det.
Jag kände hur den bara hoppade upp i magen, när McLovin' tryckte till med sin kropp mot min mage.
Och mycket riktigt, så var den inte fixerad vid nästa bm-besök.
Min bm höll på att kissa på sig när jag berättade det, men jag tyckte inte att det var lika kul. Han gjorde ju så att bebisen fick börja om igen!
Jäkla McLovin'!
Men nu har den iaf kommit ner igen och väntar på att få komma ut.

När jag kom hem efter besöket kunde jag inte annat än att vila.
Svärmonstret och min mamma kom hit ett tag och drack kaffe.
Jag kände bara hur jag blev sämre och sämre.
Jag började bli trött och få huvudvärk och nu kan jag inte resa mig upp utan att allt bara snurrar.
Fy, vad jag är trött på detta nu!
Jag förstår inte hur jag ska orka krysta ut bebisen, när jag inte ens kan gå till toaletten utan att behöva hålla mig i väggen.

Kom ut nu, älskade bebis, innan allt blir värre!