Tisdag.
Detta skrev jag igår...
Idag är det en skum dag.
Jag har varit på inskrivning på avd. 44 i Lund.
Jag ska nämligen snittas imorn.
Det blev bestämt samma dag som vi åkte hem efter den misslyckade igångsättningen.
Vi har sedan dess hoppats på att förlossningen skulle starta av sig själv, så att vi skulle slippa snittet, men nu är vi alltså här.
Men det är nåt vi håller hemligt, så detta kommer inte att publiceras förrän bebisen har kommit ut.
Jag är jätterädd, nervös och gråter och skrattar om vartannat.
Jag ser fram emot att se vår bebis, men vill verkligen inte opereras.
Ett kejsarsnitt är ju faktiskt en stor bukoperation, som många verkar glömma.
Det är liksom ingen enkel utväg, typ som att hämta ut en bebis på posten.
Vi håller det hemligt av olika skäl.
Mest för att vi tycker att det är kul att det blir en överraskning för alla.
Det är ju ingen som vet i förväg när en vanlig förlossning sätter igång, så då behöver dom inte veta det nu heller.
Men vi håller det även hemligt just för att vi är väldigt nervösa.
Vi vill inte ha en massa "Hur går det"-samtal och sms under snittdagen.
Vi vill kunna slappna av, utan att behöva uppdatera folk, som undrar hur det går.
Vi kommer att skicka/ringa så fort vi är tillbaka på rummet med bebisen och allt ser bra ut.
Så imorn ska jag få se min bebis och jag har nog aldrig varit så rädd i hela mitt liv.
Jag ska få spinalbedövning.
Det tar bort smärtan, men lämnar kvar känseln.
Jag kommer att ligga vaken och känna hur folk tar i mig, drar i mig, men det kommer inte att göra ont(förhoppningsvis).
Och sen kommer jag att få ligga på uppvaket i nån timme helt själv.
Utan min alldeles nya bebis.
Det gör redan ont i hjärtat.
Det gör även ont i hjärtat, när jag tänker på att jag måste vara ifrån mina andra barn i några dygn.
Jag kanske inte är så pass bra efter snittet att jag kan åka hem dagen efter.
Jag saknar dom redan!
Men imorn är det min sons födelsedag och trots att jag är jätterädd, så ser jag fram emot att se honom och välkomna honom till världen.
Grattis, du älskade lilla barn!
Idag är det en skum dag.
Jag har varit på inskrivning på avd. 44 i Lund.
Jag ska nämligen snittas imorn.
Det blev bestämt samma dag som vi åkte hem efter den misslyckade igångsättningen.
Vi har sedan dess hoppats på att förlossningen skulle starta av sig själv, så att vi skulle slippa snittet, men nu är vi alltså här.
Men det är nåt vi håller hemligt, så detta kommer inte att publiceras förrän bebisen har kommit ut.
Jag är jätterädd, nervös och gråter och skrattar om vartannat.
Jag ser fram emot att se vår bebis, men vill verkligen inte opereras.
Ett kejsarsnitt är ju faktiskt en stor bukoperation, som många verkar glömma.
Det är liksom ingen enkel utväg, typ som att hämta ut en bebis på posten.
Vi håller det hemligt av olika skäl.
Mest för att vi tycker att det är kul att det blir en överraskning för alla.
Det är ju ingen som vet i förväg när en vanlig förlossning sätter igång, så då behöver dom inte veta det nu heller.
Men vi håller det även hemligt just för att vi är väldigt nervösa.
Vi vill inte ha en massa "Hur går det"-samtal och sms under snittdagen.
Vi vill kunna slappna av, utan att behöva uppdatera folk, som undrar hur det går.
Vi kommer att skicka/ringa så fort vi är tillbaka på rummet med bebisen och allt ser bra ut.
Så imorn ska jag få se min bebis och jag har nog aldrig varit så rädd i hela mitt liv.
Jag ska få spinalbedövning.
Det tar bort smärtan, men lämnar kvar känseln.
Jag kommer att ligga vaken och känna hur folk tar i mig, drar i mig, men det kommer inte att göra ont(förhoppningsvis).
Och sen kommer jag att få ligga på uppvaket i nån timme helt själv.
Utan min alldeles nya bebis.
Det gör redan ont i hjärtat.
Det gör även ont i hjärtat, när jag tänker på att jag måste vara ifrån mina andra barn i några dygn.
Jag kanske inte är så pass bra efter snittet att jag kan åka hem dagen efter.
Jag saknar dom redan!
Men imorn är det min sons födelsedag och trots att jag är jätterädd, så ser jag fram emot att se honom och välkomna honom till världen.
Grattis, du älskade lilla barn!
Kommentarer
Trackback