Just nu spenderar jag mycket tid på golvet.

Bille har kommit in i den där åldern då separationsångesten spökar.
Han kan leka själv, men jag måste sitta nära honom.
Inte på en stol, utan i hans höjd.
Sätter jag mig på golvet vågar han sig längre iväg.
Så är det ju naturligtvis inte hela tiden, men mer nu när han är förkyld eller trött.
Älvan är oxå väldigt mammig nu.
Hon ska sitta i mitt knä och blir svartsjuk om Bille eller Brallan redan sitter där.
Och så har vi ju Brallan, som vill visa/leka/läsa/mysa.
När alla vill allt det på samma gång, då hamnar jag på golvet!
Där kan jag ligga/sitta och alla barn blir nöjda.
Älvan brukar ligga på mina ben.
Brallan kryper in under täcket och lägger sig på min arm.
Och Bille står och dreglar lite på mig.
När alla sen känner sig mätta på mammauppmärksamhet försvinner dom iväg och leker med varandra.

Mission completed!

Golvbilder från igår.

Jag finns under täcket, under Älvan.