Usch, vilken dag!

Dagen började lite sådär...
Jag råkade slå sönder kaffekokaren.
Det gick i tusen bitar.
Inte bra.
Men sen verkade dagen bli bättre!
Jag tränade, tonade håret, gjorde smycken.
Men sen helt plötsligt, ett tag efter att McLovin kört till jobbet(15.00??), kunde jag knappt se!
Det var som om nån hade ritat en halvcirkel i mitt vänstra synfält och strecket bara vibrerade i alla olika färger.
Höll jag handen framför mig kunde jag urskilja olika delar av handen, men såg inte helheten. Allt bara rörde och vred sig och var suddigt.
När jag inte längre såg konturerna runt Brallans ansikte(efter ca 20 min) ringde jag 1177. Dom kopplade vidare mig till ögonkliniken.
Under tiden jag pratade med sjuksköterskan där verkade det försvinna och hon trodde att det var något migränkopplat.
"Nej, jag har inte haft migrän på ett tag. Typ en vecka sist.", sa jag.
Vad jag skulle ha gjort var att hålla truten, för ca 5 minuter efter att jag fått tillbaka min vanliga syn bröt ett megaanfall ut.
Fy fan!
Det kändes som om nån skar mig i hela ansiktet.
Jag bara la mig ner på golvet och grät.
Efter en stund ringde jag McLovin och förberedde honom på att han ev. skulle behöva åka hem. Men jag ville avvakta några timmar.
Sålänge jag fick i barnen mat skulle det lösa sig.
Så idag var jag en "dålig mamma".
Jag släckte ner i hela huset, smög ut i köket och gav barnen rester från kylen.
Inte för att man är en dålig mamma för att man ger rester, men kombinationen kunde varit smarrigare!
Jag tog lite av allt som fanns.
Älvan fick kycklinggryta och ett kokt ägg och Brallan fick prinskorv, köttbullar och ett kokt ägg.
Tur att man inte har kräsna barn! :)
Brallans var väl okej, men Älvans hade jag nog tackat nej till.
Efter den smidiga middagen spenderade jag dagen på golvet, så barnen kunde leka med mig samtidigt som jag vilade.
Brallan var så söt. Hon kom och la en filt över mig och sa:
"Du fryser, mamma!"
Och lilla fisÄlvan pussade mig på pannan.
Billeballen drog mig mest i håret, men jag uppskattade hans närvaro ändå!
Jag fick lite låtsasmat och några klappar av ungarna och efter några timmar släppte det värsta och nu är det nästan borta.

Tur att man har huset fullt av minidoktorer.