I morse var jag sååååå trött.
Jag satt vid köksbordet med min kaffekopp och ruffsigt hår.
Det kliade på ryggen, så jag tog av mig morgonrocken för att kunna klia ordentligt och blottade då alla bilringarna, som så fint hade gömt sig under tyget tills då.
Då hörde jag en liten röst säga:
"Wow, mamma! Jättevacker!"
Förvånat kollade jag på Brallan och frågade:
"Är jag vacker?"
Med ett stort leende svarade den underbara lilla varelsen:
"Ja! Jättefin och duktig."

Söta, rara Brallan. Du är så fantastisk!
Där satt jag och blottade mina värsta komplex och du bara överöste mig med komplimanger.
Du är verkligen fantastisk!
Jag är din mamma och i dina ögon är jag fin.
Vacker t.o.m.

Och här är min lilla spexare.
Hon är den finaste och roligaste blomman i hela världen.