Idag är jag inte kry...
McLovin' är hemma och tar hand om barnen, så att jag kan bli frisk.

Usch... Jag har drömt så mycket sista tiden.
Massa om förlossning och bebis och massa orosmoment.
Jag ser ut som Hej-kom-och-hjälp-mig när jag vaknar!
Inatt drömde jag om att jag skulle föda, men inte vågade krysta ordentligt.
Precis som det var med Älvan.
Det var så tätt inpå min förra förlossning, så jag var livrädd när jag skulle krysta.
Denna gången är det ännu tätare inpå, så jag hoppas att jag kan komma över rädslan tills förlossningen sätter igång.

Jag drömmer även en hel del om hur det kommer att vara efter förlossningen.
Med Brallan och Älvan har vi velat ha första veckan efter förlossningen för oss själva. Bara mysa och lära känna vår nya bebis ifred.
Men det har ju inte passat vissa i omgivningen.
Dom flesta har förstått precis hur vi kännt och varit väldigt stöttande, medans andra bara har tänkt på sig själva och blivit sura för att dom inte fått komma.
Men jag och McLovin' har bestämmt oss för att strunta i sånt folk denna gången.
Det sista man behöver, när man precis fått barn, är en konflikt om det nya barnet.
Ska folk hålla på och tjata och gnälla denna gången kan dom hålla sig borta, för det är inga vi känner för att umgås med i så fall.
Man får väl tänka lite på att det är VI som blivit föräldrar.
Det är VI som ska lära känna vår bebis, få amning att funka, få bort dom hemska eftervärkarna. Allt annat får komma senare.
Det endra vi "kräver" är att få vara i fred den första veckan och bara läka och njuta.

Men men...
Vi har pratat om det en hel del och jag oroar mig inte lika mycket för det nu.
McLovin' är världens bästa stöd och han har lovat att säga ifrån på skarpen.
Inte för att det ens ska behövas, när man ber om att få vara ifred, men ändå.

Det är ju inte ens säkert att vi känner så denna gången, för alla förlossningar är olika. Vi kanske VILL ha en massa besök denna gången!
Jag kanske inte alls har ont och amningen kanske fungerar galant.
Man kan ju hoppas!