Igår var jag hos bm.
Hon kände lite på mig och konstaterade att inget var på G, som jag trott.
Hon blev dock väldigt orolig över min puls.
Jag hade en puls på 134 och hon tyckte inte att man skulle få så hög puls av att sitta på en stol, så hon skickade mig till VC. På VC gjorde dom ett EKG på mig, som såg bra ut, men dom skickade vidare mig till Specialistmödravårdcentralen.
Och där har jag alltså varit idag.
Jag pratade med en läkare om att jag var orolig över den kommande förlossningen, att jag var stressad och att jag var så trött av att ha så hög puls till ett så pass lågt blodtryck. Jag får blodtrycksfall hela tiden!
Jag fick en sjukskrivning, så att McLovin' kan få vara hemma och hjälpa mig med barnen, dessa 2-3 veckor innan bebisen kommer.
Jag höll dock på att smälla av, när jag såg vad det stod för anledning på sjukskrivningen.
"Panikångest under graviditet." "Har svårt att klara av vardagen."
Jag tyckte att det lät jättedramatiskt och förklarade för McLovin' att jag måste ha fått fel diagnos.

"Alltså, det låter ju som att jag går runt som ett kolli där hemma och inte äter eller nånting."
"Ja, men det gör du ju!"
"Det gör jag väl inte? Jag äter ju."
"Ja, men du är ju aldrig hungrig. Du äter inte om man inte säger till dig att äta."
"Ja, men ändå. Det låter ju som att jag sitter helt hysterisk och andas i en papperspåse dygnet runt."
"Jag är faktiskt inte alls förvånad över att hon skrev så. Du har ju ofta ångest över saker."
"Ja... Men ändå... Svårt att klara av vardagen!"
"Men du har ju sagt att du inte orkar med det just nu!"
"Ja, men det låter ju som att jag inte ens kan duscha eller sköta min hygien!"

Jag antar att det beror på hur man ser på det.
För mig låter det väldigt dramatiskt, men jag har ju faktiskt svårt att ha hand om barnen just nu, när jag är så trött. Jag orkar ju inte aktivera dom. jag orkar ju knappt gå upp ur sängen.
Hur som helst, så är jag glad att jag blev lyssnad på och nu kan vila ut i 2-3 veckor, innan bebisen kommer.
Dom tog även lite prover på sköldkörteln, för att utesluta att det var nåt klödd med den. Men det får jag svar på om nån dag.

Nu ska jag iaf ta hand om mig själv.
Jag har gått hemma i snart 3 år och tagit hand om alla andra, så nu är det min tur.
Jag ska försöka komma hemmifrån och simma lite och kanske läsa ut min bok.