Igår var vi på MVC.
Vi gick genom lite info och fixade en remiss till extra UL.
Vi bokade även en läkartid i vecka 38+, för att prata om ev. igångsättning.
Men förhoppningsvis föder jag innan dess av mig själv.
Bebisen var så gott som fixerad, och det är ganska ovanligt, iom att det är tredje barnet och att det är tätt inpå förra förlossningen.
Men det är ju tyvärr ingen garanti att det kommer att hända nåt tidigare.
Bara en garanti att det blir jobbigare att gå med en fixerad bebis och ha hand om 2 barn samtidigt.
Hela jag är ur balans.
Jag är svullen, trött och allmänt otymplig.
Irriterad är jag konstant och det är jobbigt, för jag vill inte vara irriterad.
Allt är heltokigt med min kropp.
(Sluta läsa nu om du är förälder till mig, eller om du är en pryd läsare...)
Jag känner inte igen mitt eget underliv längre.
Igår, när jag skulle smörja in mig med förberedelseolja, blev jag helt paff.
Jag stod där och grävde runt och försökte urskilja mina olika delar.
Allt var som en stor gröt av hud.
McLovin' undrade vad fasen jag höll på med. Jag var helt chockad och sa:
"En eloge till dig, som överhuvudtaget hittar rätt där nere! Jag vet inte ens vad det är jag håller i just nu!"
Herregud, vad svullet allt var!
Det är ju han som brukar smörja in mig med oljan, eftersom vi alltid brukar göra det i samband med att vi har sex. Så jag har inte kännt igenom min fisse särskillt grundligt på sista tiden. Jag når liksom inte ner för magen.
Men just nu har jag gått från nymfoman till att ha noll sexlust. Skittråkigt!
Så jag fick smörja själv igår och det var, minst sagt, en otrevlig överraskning.
Jag hatar att samla på mig vätska. Fötterna ska vi inte ens tala om...

Åh, vad jag längtar tills bebisen kommer ut!
Jag vill ha tillbaka min kropp, kunna röra mig utan att det gör ont och slippa vara sur hela tiden.