Ja, det där med amning...
Nu står jag inför det där jobbiga beslutet igen.
Fortsätta försöka eller bara ge ersättning?

Vilde har kolik.
Han har jätteont i magen, när han äter.
Han sväljer en massa luft och det är skitsvårt att amma honom.
Han suger några tag, sen skriker han hysteriskt, suger, skriker, suger, skriker.
Det är jättestressande.
Och iom att han sväljer så mycket luft är han "mätt" efter 5 min och då har han inte fått i sig mycket.
Vi rapar honom flera gånger, men det hjälper inte.
Ibland funkar amningen bra och då ligger han och tuttar i 1 timme.
MEN sen direkt efter kan han sluka typ 100 ml ersättning, så antagligen har han inte fått i sig så mycket.
Och sen ibland nöjer han sig med bröstet.
Usch, det är så svårt...
Jag orkar inte hålla igång mjölkproduktionen, med pump, bara för att det går bra ibland.
Jag vill inte ägna all min vakna tid åt att klödda med amning och bröstmjölk.
Jag har ju 2 andra barn med, som behöver sin mamma.
Idag har han bara fått flaska.
Jag har pumpat ut så mycket bröstmjölk jag orkat och blandat det med ersättning. Det har gått bra.
Han har ätit bra idag och inte skrikit så mycket.
Men jag känner mig så jävla kass.
Jag vill ju kunna ge det bästa åt mitt barn.
Jag vill kunna amma honom och se till så att han får i sig det bästa...
Men hur långt ska man gå? Vad är det bästa?
Att han får antikroppar, men inte går upp i vikt så mycket som han ska?
Eller att han inte får antikroppar och går upp och växer som han ska?
Ska jag sitta och bråka med honom dagarna i ända för att jag vill kunna amma, när han lika gärna nöjer sig med flaskan?
Är det inte bättre då att ge honom flaska och sen mysa en massa istället?
För närhet får han så det räcker och blir över.
Han sover mellan oss i vår säng om nätterna och på min, eller McLovin's, mage om dagarna.

Älvan var flaskbarn från dag 5 och hon är inte mer sjuk än någon annan unge.
Brallan delammade jag i 4 månader och hon har ändå ärvt mina eksem.
Så om bröstmjölk nu hjälper mot allt, så borde det ju vara tvärt om.

Egentligen är det absolut inget fel med ersättning, men jag känner mig så kluven.
Jag vill veta att mitt barn får i sig ordentligt med mat och jag vill inte att han ska ha ont och vara stressad vid måltiderna. Flaska är lättare för honom, för det kommer ett jämnt flöde och han sväljer inte lika mycket luft.
Men samtidigt är detta min sista chans att få amma.
Vilde är vårt sista(planerade) barn och jag kommer(förmodligen) inte att få chansen att amma fler barn.
Men han har svårare för amningen. Det kommer ett ojämnt flöde och han sväljer mycket luft och får ont och blir arg. Sen blir han arg för att det inte kommer lika mycket mjölk, efter ett tag. Och då skriker han för det istället.

What to do, what to do..?

Jag känner mig så jävla misslyckad och lat för att jag funderar på att "ta den enkla vägen" och ge flaska.
Men just nu känns det som att det är bäst för alla.
Det blir ju inte bättre av att det råder värsta amningshysterin i Sverige.
Man blir ju helt skuldbelagd för att man inte orkar amma 24/7.

Aaaahhh... Behövde bara skriva av mig.
Funkar det inte att amma inatt heller, så skiter jag nog i det.
Vi behöver alla lugn och ro och kan jag hjälpa Vilde med hans magont, genom att skippa amningen, så gör jag nog det.