The past.
Jag har hittat en fantastisk låt, av Melissa Horn.
Jag känner så väl igen mig i texten.
Jag kände exakt så för några år sedan, när jag hade en idiotpojkvän, som satte på allt som rörde sig(behövde nog inte ens röra sig, när jag tänker efter).
Han var min första pojkvän och jag var så otroligt kär.
Ni vet sådär tonårskär, så man tror att man inte kan fortsätta andas när det tar slut.
Hur som helst, så var han en idiot.
Han var otrogen mot mig(bland annat) och det tog slut.
Tro det eller ej, jag kunde fortsätta andas(efter att jag kastat några glassaker i golvet, som mamma fick sopa upp).
Vi var tillsammans i 7 månader. Det är en evighet, när man är 17 år!
Men eftersom jag var en dum tonåring fortsatte jag att ha kontakt med honom, efter uppbrottet.
Han fick nya flickvänner, men vi träffades så ofta vi kunde och jag förvandlades till "den andra kvinnan". Jag fattade då att han hade varit otrogen mot mig mer än en gång, under tiden vi varit tillsammans.
Så jag levde mig in i min roll, som den hemliga älskarinnan och trodde att det var nån slags hämnd mot honom.
Smart, va?
Jag fattade dock inte att det var jag som blev utnyttjad.
Jag intalade mig själv att det var så jag ville ha det.
Jag var en knarkare och han var mitt heroin.
Men när jag en dag la ner fotot bredvid sängen, med en bild på hans flickvän, så att hon inte kunde se vad vi gjorde...
Det var nog då jag började fatta att jag inte kunde hålla på så längre.
Det var då jag fattade att jag faktiskt bara sårade henne, genom mina handlingar.
Inte honom.
Det var ju inte alls så att jag hade nån makt över honom på nåt vis.
Jag blev ju bara charmad och lurad.
Iaf så kände jag så då(Så som det står i texten, högre upp)...
Men som tur var skaffade jag mig lite självkänsla och insåg att han inte alls var nåt kap. Och så träffade jag McLovin' och bröt helt med exet.
En gång för alla.
Det bästa jag någonsin gjort!
För det resulterade i ett lyckligt äktenskap och 3 underbara barn.
Vet inte varför jag skrev allt det här.
Ville väl bara dela med mig om hur det kan kännas ibland, när man är ung och dum.
Framförallt dum.
Men jag tror att man lär känna människor mer, när man vet nåt om deras förflutna. Så här har ni en bit av mitt förflutna...
Enjoy.
Jag ville mötas nånstans nere på djupet.
Jag har varit där förut och jag är inte rädd.
Dina ögon ändrar färg i ljuset,
men dom kan titta nu, jag är beredd.
Lät du henne komma närmre?
Var hon vackrare än mig?
Det finns dagar som jag tänker
mer på henne än på dig.
Jag går bredvid, men halkar efter.
Jag orkar inte springa mer.
Försökt att visa dig med blicken,
men det är inte mig du ser.
Den här platsen är nån annans och jag måste hitta ut.
Hur ska man älska nån som har älskat nån förut?
Jag minns så väl hur hon blev presenterad,
men det var jag som lät henne komma in.
Och jag har försökt att ge dig hela skulden,
fast jag innerst inne vet att den är min.
Vi står på gatan, bryter meningar i mörkret,
utanför stadens finaste hotell.
Och dina händer ber mig sova över,
som ett sätt att säga – tack för ikväll.
Lät du henne komma närmre?
Var hon vackrare än mig?
Det finns dagar som jag tänker
mer på henne än på dig.
Jag går bredvid, men halkar efter.
Jag orkar inte springa mer.
Försökt att visa dig med blicken,
men det är inte mig du ser.
Den här platsen är nån annans och jag måste hitta ut.
Hur ska man älska nån som har älskat nån förut?
Vissa stunder kan det kännas ensamt.
Om du undrar vad jag tänker på,
så jag håller hårt och kryper tätt intill dig,
som om hon skulle försvinna då.
Vi talar sällan högt om våran framtid.
Vi talar aldrig högt om det vi har.
Dina drömmar blir allt svårare att se nu
och mina finns snart inte längre kvar.
Lät du henne komma närmre?
Var hon vackrare än mig?
Det finns dagar som jag tänker
mer på henne än på dig.
Jag går bredvid, men halkar efter.
Jag orkar inte springa mer.
Försökt att visa dig med blicken,
men det är inte mig du ser.
Den här platsen är nån annans och jag måste hitta ut.
Hur ska man älska nån som har älskat nån förut?
Jag har varit där förut och jag är inte rädd.
Dina ögon ändrar färg i ljuset,
men dom kan titta nu, jag är beredd.
Lät du henne komma närmre?
Var hon vackrare än mig?
Det finns dagar som jag tänker
mer på henne än på dig.
Jag går bredvid, men halkar efter.
Jag orkar inte springa mer.
Försökt att visa dig med blicken,
men det är inte mig du ser.
Den här platsen är nån annans och jag måste hitta ut.
Hur ska man älska nån som har älskat nån förut?
Jag minns så väl hur hon blev presenterad,
men det var jag som lät henne komma in.
Och jag har försökt att ge dig hela skulden,
fast jag innerst inne vet att den är min.
Vi står på gatan, bryter meningar i mörkret,
utanför stadens finaste hotell.
Och dina händer ber mig sova över,
som ett sätt att säga – tack för ikväll.
Lät du henne komma närmre?
Var hon vackrare än mig?
Det finns dagar som jag tänker
mer på henne än på dig.
Jag går bredvid, men halkar efter.
Jag orkar inte springa mer.
Försökt att visa dig med blicken,
men det är inte mig du ser.
Den här platsen är nån annans och jag måste hitta ut.
Hur ska man älska nån som har älskat nån förut?
Vissa stunder kan det kännas ensamt.
Om du undrar vad jag tänker på,
så jag håller hårt och kryper tätt intill dig,
som om hon skulle försvinna då.
Vi talar sällan högt om våran framtid.
Vi talar aldrig högt om det vi har.
Dina drömmar blir allt svårare att se nu
och mina finns snart inte längre kvar.
Lät du henne komma närmre?
Var hon vackrare än mig?
Det finns dagar som jag tänker
mer på henne än på dig.
Jag går bredvid, men halkar efter.
Jag orkar inte springa mer.
Försökt att visa dig med blicken,
men det är inte mig du ser.
Den här platsen är nån annans och jag måste hitta ut.
Hur ska man älska nån som har älskat nån förut?
Jag känner så väl igen mig i texten.
Jag kände exakt så för några år sedan, när jag hade en idiotpojkvän, som satte på allt som rörde sig(behövde nog inte ens röra sig, när jag tänker efter).
Han var min första pojkvän och jag var så otroligt kär.
Ni vet sådär tonårskär, så man tror att man inte kan fortsätta andas när det tar slut.
Hur som helst, så var han en idiot.
Han var otrogen mot mig(bland annat) och det tog slut.
Tro det eller ej, jag kunde fortsätta andas(efter att jag kastat några glassaker i golvet, som mamma fick sopa upp).
Vi var tillsammans i 7 månader. Det är en evighet, när man är 17 år!
Men eftersom jag var en dum tonåring fortsatte jag att ha kontakt med honom, efter uppbrottet.
Han fick nya flickvänner, men vi träffades så ofta vi kunde och jag förvandlades till "den andra kvinnan". Jag fattade då att han hade varit otrogen mot mig mer än en gång, under tiden vi varit tillsammans.
Så jag levde mig in i min roll, som den hemliga älskarinnan och trodde att det var nån slags hämnd mot honom.
Smart, va?
Jag fattade dock inte att det var jag som blev utnyttjad.
Jag intalade mig själv att det var så jag ville ha det.
Jag var en knarkare och han var mitt heroin.
Men när jag en dag la ner fotot bredvid sängen, med en bild på hans flickvän, så att hon inte kunde se vad vi gjorde...
Det var nog då jag började fatta att jag inte kunde hålla på så längre.
Det var då jag fattade att jag faktiskt bara sårade henne, genom mina handlingar.
Inte honom.
Det var ju inte alls så att jag hade nån makt över honom på nåt vis.
Jag blev ju bara charmad och lurad.
Iaf så kände jag så då(Så som det står i texten, högre upp)...
Men som tur var skaffade jag mig lite självkänsla och insåg att han inte alls var nåt kap. Och så träffade jag McLovin' och bröt helt med exet.
En gång för alla.
Det bästa jag någonsin gjort!
För det resulterade i ett lyckligt äktenskap och 3 underbara barn.
Vet inte varför jag skrev allt det här.
Ville väl bara dela med mig om hur det kan kännas ibland, när man är ung och dum.
Framförallt dum.
Men jag tror att man lär känna människor mer, när man vet nåt om deras förflutna. Så här har ni en bit av mitt förflutna...
Enjoy.
Kommentarer
Trackback
