Här sitter jag i all min prakt.
Älvan ligger i soffan och kollar på Rio och Bille nannar.
Brallan är på dagis. Hon har sovit hos sin mormor inatt.
Här är så lugnt i huset!
Jag fattar inte hur jag kunde "klaga" när jag bara hade 2 barn.
Haha, så sa jag när jag fått Älvan med.
"Hur kunde vi klaga när vi bara hade 1 barn?!"
Men man klagar ju inte på riktigt.
Man bara gnäller lite ibland p.g.a all trots och sömnbrist.
Fast egentligen njuter man. :)
För min familj var inte komplett innan alla barnen kommit till världen.

Och det hade aldrig blivit några barn utan dig, min älskade McLovin'.
Jag vet att jag gnäller och tjatar och är lide tradig ibland(ofta), men jag älskar dig verkligen från djupet av mitt hjärta.
Du är verkligen en av dom finaste människorna jag någonsin har träffat och jag är så lycklig över att du valde att dela ditt liv med mig.
Ord räcker inte till, för jag kan inte förklara hur mycket du betyder för mig.
Jag är så otroligt tacksam för allt du gjort och fortfarande gör för mig och barnen.
Och en stor eloge till dig för att du pallar stå ut med mig och mina märkligheter. :)
Du tar mig för den jag är och älskar mig för det.
Och jag hoppas att du vet att allt det du gör för mig skulle jag inte tveka att göra för dig.
Du och jag, älskling.
För evigt.
Det lovade vi varandra, den där junidagen 2008.
Och även om jag får dig att tro annat ibland, så ska du veta att jag tänker hålla det löftet.
För evigt.