Bille somnade i vår säng i morse och när McLovin' skulle åka till jobbet gick jag upp.
Bille låg kvar.
Jag bullade upp med kuddar och satte igång babyvakten.
Efter ett tag hörde jag att nån rörde sig i sovrummet och då gick jag in.
Man måste liksom vara snabb när Bille inte är inburad i spjälsängen, annars händer det olyckor.
Men tydligen var jag inte snabb nog!
När jag kom in låg Bille på sängkanten, redo för avfärd.
"NEEEEEEJ!", skrek jag och skyndade mot honom.
Men Bille bara vred på huvudet, tog fram armarna, tog sats och flög rakt ner i golvet.
Han grät lite, men sen var det inte mer med det.
Hans ansikte är dock inte så fint.
Min älskade bebis har fått sin första blåtira...
Usch, bebisar ska inte ha blåtiror.

Min stackars lille man.