Vi fick lämna tillbaka Anna, katten.

Vi har haft honom på prov i ca en månad, men han kissade ner allt som låg på golvet.

Bilstol, kuddar, kläder, gardiner, mm.

Det funkade inte...

Men det känns jobbigt.

Vår Anna.

En ledsen kväll.

Usch...

Jag som redan var lite deppig. Nu är det ännu värre.

Jag brottas med min ångest för tillfället. Den kommer ju lite då och då.

Tänk om man hade fått leva utan den där jäkla ångesten.

Det är den värsta känslan som finns.

Jag vet ju att jag inte behöver ha ångest för något, allt är ju bra!

Men försök förklara det för min hjärna.

Min bot på ångest brukar vara att prata med vänner.

Det hjälper lite att veta att man har folk omkring sig som bryr sig.

Men just nu tänker jag bara ligga här och tycka att allt är Mög.

Palla.