Lilja.
Att kärleken var vacker, det visste jag.
Att älska nån var inget nytt.
Men sen en höstig septemberdag,
då föddes du, min lilla glytt.

Hela världen ändrades,
för ut kom lilla du.
Mitt hjärta, det blev starkare,
trots att det delades i tu.

Alva.
Jag hade redan en
och nu skulle jag ha två.
Skulle kärleken räcka?
Det undrade jag då.

Men sen kom du med jättekliv
och jag kunde inte sluta le.
Du var så självklar i mitt liv.
Och hjärtat delades igen och förvandlades till tre.

Vilde.
Vi hade våra flickor
och nu skulle vi få dig.
Du skulle bli så vacker,
det kände jag på mig.

Så en onsdag förmiddag,
fick vi op-salen hyra.
Hjärtat slog ett extraslag,
när du kom ut, och det delades i fyra.

Mina älsklingar.
Att älska tills man gråter,
det vet jag hur det är.
En kärlek jag aldrig kan lämna åter,
för nu jag er i hjärtat bär.

Som ni säkert ser,
är ni min natt och dag.
Så försvinner nån av er,
försvinner även jag.

För som ni säkert ser,
slår mitt hjärta mest för er.