Idag är jag en sjukis...
Förkyld och kroppen lyder inte hjärnan.
Men hjärnan är ändå helt grötig, så den är nog inte direkt nåt att lita på ändå.

Vi har pantat idag.
Det finns nog ingen större lodis-varning än så.
Iaf inte när vi pantar.
Vi har alltid så sjukt mycket att panta, eftersom vi inte tycker att det är så superkul att göra det.
För att riktigt visa hur lodisaktiga vi var ska jag försöka måla upp en bild av det hela.

Vi kommer till City Gross.
Jag är helt svullen i huvudet, snorig och lika rödögd som en pundarmorsa.
Dagen i ära har jag på mig fleecemjukisbyxor.
McLovin' är det väl inget direkt fel på, förutom att han är orakad.
Bille sitter i bilstolen. Självklart byxlös, för att se så fattig ut som möjligt.
Älvan, som oxå är förkyld, har torkat snor i hela huvudet och mat på kläderna.
Vi lastar ut 5(!) sopsäckar med pantflaskor/burkar ur bilen och kånkar iväg till pantrummet.
Där sätter McLovin' sig på golvet och börjar mata Bille.
Typ som, Åh-vi-har-äntligen-hittat-nånstan-att-bo.
Jag sätter fart och börjar panta.
Och eftersom jag är så extremt snabb på att göra saker, så ryker det nästan om pantmaskinen.
Vilket får det att se ut som om jag gör det här varje dag.
My day time job.
Det får säkert folk att undra vad trashmorsan jobbar med på kvällen.
En tant ger mig några flaskor, som hon "bjuder på", för att riktigt förvärra vår lodiskänsla.
När vi pantat färdigt och fått ut 4 lappar(eftersom vi inte är smarta nog att samla allt på en lapp) inser vi att vi inte hinner handla innan vi ska hämta Brallan, så vi sätter oss i bilen och hämtar henne på dagis.
Hon är så skitig så det ser ut som om hon bott ute i en vecka.
Vi åker tillbaka till affären för att handla...
Med vår dotter, som ser ut som om hon har rullat i bajs.
När vi ska betala märker jag att jag har tappat ena kvittot!
Jag hade ett kvitto med 315:-, ett med 1,80:-, ett med 70:- och ett med 25:-.
Vilket tror ni att jag har tappat?
Gissade ni på 315:- så gissade ni fel.
Det var det med "bara" 70:-.
Men ändå!...

Det var ju mina knarkpengar.