Så är det...
Vänner kommer och går, men jag har en vän som har stått vid min sida sen jag var liten bebis.
Min Emelie.
Vi har bråkat, slagits, ignorerat varandra, sårat varandra och allt däremellan...
Men vi har även skrattat ända från tårna och älskat varandra hela livet, även när vi hatat varandra.
Vi har nog gått igenom allt som vänner kan gå igenom.
Ibland har vi glidit isär, men vi har alltid hittat tillbaka till varandra och jag tror faktiskt bara att det har gjort oss starkare.
Några veckor innan mitt bröllop hade jag och Emelie ett gräl, men på min dag stod hon ändå som en vacker tärna.

Emelie, du är min sällsynta fågel.
Det är dig jag ringer när jag är ledsen, för du får mig alltid att må bättre.
Du förstår mig och du känner mig, ända in på själen.
Det är dig som jag kan lita på i vått och torrt.

Love you, sis!