Idag, när jag var ute på en powerwalk, gick jag vid kyrkan.
Jag fick en känsla av att jag ville gå in i kyrkan och tända ett ljus för Els och Nils.
Jag tror inte på Gud, men jag tror på mycket annat.
Reinkarnation, karma, andar, osv.
Men jag vet att Els trodde på Gud och var mycket i kyrkan.
Och Nils mamma tror på Gud.
Därför kanske det känns som att man kan "nå" dom i en kyrka.
Jag vet inte...
Jag gillar kyrkor, men jag är så totalt malplacerad i en sådan byggnad.
Jag är den som börjar klappa efter att prästen sjungit en psalm, eller fnyser när en massa lovord om Gud kommer på tal. Jag passar helt enkelt inte in i en kyrka.
Men idag ville jag in i en, för jag... bara ville det.
Hur som helst så stod jag först på trappan och tittade in.
Spanade efter jag vet inte vad.
Jag öppnade dörren, gick in i hallen och kände lite panik.
Hur ska jag göra? Är det öppet? Ja, dörren är ju öppen, men är kyrkan typ bokad? Där står ju inget brudpar iaf. Vad händer om jag går in? Kommer prästen och bara, "Hej! Behöver du hjälp med nåt, eller du bara tittar? Var är prästen? Har han sett mig? Jag vill ut!
Så innan jag nådde in i kyrksalen vände jag på klacken och gick ut.
Hmm...
Kyrkor är fantastiskt vackra, men jag känner mig så falsk när jag är innuti en.
Och speciellt när jag är själv, utan att det är nåt dop/bröllop/osv.
Det känns som att jag inte har där att göra.

Bättre kycka nästa gång? :)