Jag får väl gå upp nu, antar jag.
Jag är trött...
Men jag vet att när mitt kaffe runnit ner i min mage blir jag pigg igen. :)

Inatt kom Brallan och la sig hos mig.
Det är så mysigt.
Hon lägger sig alltid tätt intill, med sin rygg mot min mage och formar hela sig själv efter min kropp.
Min Mysanka! :)

Annat är det när Älvan kommer dundrandes, som en hel elefant, tänder i taket och skriker: "Hej, mamma!".
Det kvittar om klockan är 03 eller 10, det är ändå så självklart att jag ska upp.
Hon är ju uppe!
Min knasiga flicka! :)

Eller när Bille är i vår säng.
Det kvittar hur mycket man kliar honom på ryggen och försöker mysa, han ska ändå fram till kanten och kolla.
Gärna störta om ingen hinner fånga honom.
Min modige bebis. :)

Mina älskade raringar, jag älskar allt med er!
Nu är dom finaste på jorden och ni gör mitt liv så mycket rikare.
Jag älskar er för alltid x 100!