Vi, jag och Bille, har precis kommit hem från Terese.
Jag och Terese snackade och drack kaffe, medan Bille härjade rundor och skrämde Kasper.
Billeboll var helt sjövild och för en stund sen fick jag ett sms av Terese, där hon frågade om det var jag eller Bille som stoppat toaborsten i papperskorgen.
Haha, jäkla unge!
Men han fick iaf äntligen träffa sin flickvän idag, Serina.
Dom mös lite på hundfilten och slickade lite på varandra.
Det var han värd efter sitt besök hos BVC.
Han fick ju 2 sprutor idag, 1 i varje lår.

Jag snackade även med vår bvc-sköterska om Älvan.
Jag känner att jag har så svårt att vara en bra mamma till henne, när hon får för sig att göra nåt hon inte får. Jag når inte fram till henne. Hon stänger liksom av och jag får ingen kontakt. Hon bara upprepar sig heeela tiden och hör ingenting av vad man säger. Då slutar det alltid med att jag får skrika på henne för att hon ska lyssna och det vill jag ju inte.
Som när jag ska säga gonatt och hon säger, "Klia mig på ryggen!"
Om jag då säger, "Nej, Älvan, nu sa mamma gonatt. Kan jag få en kram?"
Då upprepar hon bara samma mening under tiden jag pratar och skriker till slut, om hon inte får som hon vill.
Och ingenting av det jag säger registreras.
Så sköterskan ville ta en titt på henne, så hon kan skicka en remiss till barnpsykologen, så jag kan få hjälp att hantera hennes utbrott på rätt sätt.
För just nu blir allt bara fel.
Men förhoppningsvis får jag lite tips och råd, som jag kan ha användning av.
Brallan vet jag ju exakt hur jag ska hantera, för vi är identiska.
Jag vet hur hon tänker, för hon är som jag.
Men Älvan är inte alls som jag, så jag vet inte riktigt hur hon vill ha det och vad som är bäst för henne.
Jaja, jag hoppas att jag får hjälp iaf.

Nu ska jag mata lillkillen.

Tjo!