Jag kan inte sova...
Jag tänker bara på Älvan.
Imorn är det dags för läkarbesöket, vilket är bra.
Men tänk om dom hittar något allvarligt!
Tänk om hon är jättesjuk!
Jag tänker speciellt på en sjukdom, som jag tror att alla i hela världen är rädda för att få.
Jag vill inte ens skriva det.
Jag tänker på alla nätter hon vaknat och skrikit, "Aaaaaj!", utan någon uppenbar anledning.
Jag tänker på den envisa hostan.
Jag tänker på tröttheten.
Jag tror inte att min fina, underbara, älskade dotter är allvarligt sjuk(peppar, peppar), men mammahjärnan virvlar runt i alla möjliga riktningar.
Jag är så rädd!
Jag kommer nog att be läkaren ta massa prover för att utesluta allt.

Fy, vad konstig jag känner mig.
Jag är så ledsen och rädd för ett vanligt läkarbesök.
Men jag kan verkligen inte tänka mig ett liv utan mina barn!
Dom är en del av mig.
Nä, dom är faktiskt hela jag.
Jag andas mina barn, dom är mitt syre, det viktigaste.

Åh, snälla, snälla, snälla... Vem det nu än är som avgör sånt här... Låt allt vara bra imorn... Och alla andra dagar med.