Om ni undrar varför jag inte bloggar så mycket, så beror det på att jag är handikappad.

Det är inte så att mina fingrar är borta och jag bara kan skriva med mina "stumpar", som uppenbarligen hade blivit för jobbigt. Eller att jag helt plötsligt fått särskrivningssyndrom(som resten av alla internetanvändare verkar lida av) och helt enkelt inte KAN skriva en korrekt mening...

Det är nämligen så, att jag inte har någon ajfön längre!

Därför är jag handikappad. På riktigt.

Den lömska lilla fresterskan visade mig in i en värld där någon dator inte var nödvändig. 

Där man laddade ner appar morgon, middag och kväll, för att förenkla sitt liv.

En värld där man, genom att bara trycka lätt på skärmen, kunde få exakt datum när nästa mens skulle börja.

DEN världen sögs jag in i, när min mamma gav mig en ajfön... Och därmed blev jag ett obotligt ajfån!

Min ajfön svek mig för nån dag sen(SE! Jag kan inte ens hålla koll på dagarna utan min fön!) och gjorde ett svanhopp, rakt ner i hallgolvet, för att sedan splittras mot golvet.

Så nu lever jag i ovisshet, med en läskig liten lånemobil, som McLovin gav mig.

En räääälig liten jäkel, som stänger av sig mitt i natten, för att sen "glömma" att väcka mig på morgonen, så att jag får åka med knullruffs till jobbet.

Jag vågar inte ens logga in på min blogg via djävulstelefonen, i rädsla av att bli inlurad på någon djursexsida, eller nåt annat perverst, som typ modebloggar.

Huuh!

 

Iaf...

DÄRFÖR är det lite dåligt med uppdatering här.

Men jag har ändå inte nåt spännande att skriva...

Mer än att jag har fått en svampinfektion i underlivet av antibiotikan.

 

Så hör du nåt kraffsande ljud i buskarna är det bara jag. Jag som försöker klia mig lite osynligt, så att ingen ska se.