Ja, vafan!
Har jag stulit jästen kan jag lika gärna fortsätta med att brista i mitt omdöme som förälder/människa.

Ikväll är det vaniljbullar till kvällsmat, ungar!

Jag fick en bra ide!
Jag bakar goda bullar, som jag inte kan äta, nu när jag bantar!
Underbart!

Grejen är den, att jag bara använder mitt stöldgods, innan det blir för gammalt.
Jag har nämligen stulit jäst i affären.
Eller, nja...
Det var såhär.
Jag handlade lunch i affären, den där affären där allt är dyrt.
Jag hade betalt mina saker och när jag skulle stoppa ner sakerna i väskan såg jag ett paket jäst, som en annan kund glömt kvar.
Oj, tänkte jag. Stackars jäst, som ligger där helt ensam och blir gammal.
Så, som den ohederliga människa jag är, väljer jag att låta jästen följa med mig hem, istället för att göra min plikt som medmänniska och ge den till kassa-tanten.

There you go...
Jag är ond, ända in i själen.

Nu kan det ju vara så, att jästen legat nedanför rullbandet i flera timmar, kanske dagar, och blivit superdålig och kommer att förgifta mig(ja, jag kommer antagligen att fuska) och min familj.
Vi får väl se om karman kickar in.

Det började brinna i en äggkartong på spisen, för katten hade satt igång plattan.
Min första tanke; Åh, nej! Jag vill inte behöva använda brandsläckaren, det blir så smutsigt då!

Hmm... Hur tänkte du nu, Sofia?

P.S.
Det behövdes inga drastiska åtgärder och allt gick bra.

När en blomma bryts av
i sin vackraste blom,
då blir marken så trist
och så fruktansvärt tom.
Men kanske ändå
att det någonstans finns
en äng eller undangömd skreva,
dit blommor som brutits för tidigt
får komma och fortsätta
växa och dofta och leva.

Inte kan väl den blomman
förvandlas till stoft,
som av himlen har fått
både färger och doft?
Men kanske ändå
att det någonstans finns
en kärlek som allt kan förklara:
att den som har gjort
den blomman en gång
nu vill ha den tillbaks
för han kan inte mer
vara utan den bara.

Atle Burman

Om ni träffar mig på stan och undrar varför jag ser ut som om jag har fått kiss i hjärnan och en krabba i vaginan, så är det för att jag just nu går på diet.
Jag dricker äckliga shaker och är konstant sockersugen, irriterad och trött.
MEN, vill man bli fin får allmänheten lida pin.
Jag ska bli "känd och smal, känd och smal!"
Eller kanske mer normalviktig och sund.

However!
Idag är det tisdag...

Lite ljust i håret.

Det har varit en helg full av trevligheter.
Först hade vi kalas för Älvan och dagen efter fick barnen följa med till djuraffären och välja en kaninunge.
Nalle heter det lilla flickebarnet.

Idag har jag vabat, eftersom barnen har feber. Så vi har fixat lite frisyrer idag och lekt prinsessor.
Billeboll blev ursöt, i sin utstyrsel! :)

Jag skulle egentligen lägga upp bilder från kameran idag, men jag orkar faktiskt inte.
Det får bli mobilbilder sålänge.

Ja, det har ju varit lite dåligt med inlägg sista tiden och det har ju sina förklaringar.
Just nu känner jag inget sug av att blogga och vet inte om jag kommer att fortsätta med det i framtiden heller.
Men idag ska jag försöka lägga upp några inlägg från den senaste tiden, så får vi väl se om det blir nåt mer efter det.
Tack, alla ni som läser/har läst min blogg.

Auf wiedersehen!

Imorn är det 3 år sedan jag födde en underbar liten tjej.
En liten älva, som fick heta Alva.
En liten knubbis, som vägde 4415 gram och var 56 cm lång.

Vi hade turen att få den vackraste, mest omtänksamma Alvan i hela världen.
En Alva som flera gånger om dagen frågar hur vi mår och berättar att hon älskar oss.
En Alva med ett jävla humör, som påminner så mycket om sin far, när han var liten.
En Alva som får oss att skratta varje dag och som står för vad hon tycker.
En Alva som vill kramas, vara nära och frågar om man vill bli kliad på ryggen, för att i nästa sekund slänga fram sitt ben och säga, "Din tur!"

En alldeles underbar tjej, som är perfekt precis så som hon är.

Det är ett tufft jobb vi har, jag och Sandra...

Igår blev det middag, som påminde om farfar. :)
Brallan blev glad och sa: "Det är sånt vi åt med farfar!"

Det är jobbigt nu, när våren börjat komma. Vi tänker på alla utflykter vi gjorde och all korvgrillning i skog och trädgård.
Det är så tungt att veta att vi inte kommer att uppleva det med farfarn fler gånger.

http://www.facebook.com/sofia.l.vernersson/posts/470925382974690

En video till farfarn.
Hoppas ni kan se den.

Att acceptera, det är inte lätt.
Det tar nog ett tag.
Men vi tackar för all glädje som du gett,
Du är saknad var dag.

En superfarfar, det var du,
Som älskade våra små ljus.
Vem ska vara farfar nu?
Den platsen ekar tomt i vårt hus.

Vi försöker förstå, att beslutet var ditt,
Att du valde slutet på din saga.
Du försökte nog, att se livet vitt,
men en trasig själ är det svåraste att laga.