Att gå i någon annans skor.
En oerhört viktig sak att tänka på är att inte döma någon för hårt.
Folk kan göra saker som inte faller en i smaken. De kan vara FÖR spexiga, FÖR tysta, FÖR intresserade. FÖR allt eller ingenting. De kan helt enkelt vara på ett vis som inte passar en själv.
Man kan tycka och tänka och grubbla och fundera på varför en person gör eller är på ett visst vis.
Och det är just det som är grejen.
DU kan tänka och fundera, men DU kan inte anta... Du kan inte svara på varför en person gör, iaf i dina ögon, fel.
Du vet inte mer om en persons liv än vad personen berättar för dig.
Du vet inte...
Du vet inte att mamman, som inte säger till barnet som springer och skriker i affären, inte har sovit på 3 nätter.
Du vet inte att killen som skrattar för högt på ett café inte har haft någon att skratta med på väldigt länge.
Du vet inte att kvinnan som hela tiden är äckligt positiv nästan drunknar i ett hav av ångest på insidan.
Du vet inte att han som har svårt att släppa kontrollen heller aldrig har möjlighet till ett inre lugn.
Du vet inte att hon som avbryter dig när du pratar aldrig får sin röst hörd någon annanstans.
Du vet inte...
Så döm aldrig någon för hårt.
Döm aldrig någon förrän du gått en vecka i personens skor.
Folk kan göra saker som inte faller en i smaken. De kan vara FÖR spexiga, FÖR tysta, FÖR intresserade. FÖR allt eller ingenting. De kan helt enkelt vara på ett vis som inte passar en själv.
Man kan tycka och tänka och grubbla och fundera på varför en person gör eller är på ett visst vis.
Och det är just det som är grejen.
DU kan tänka och fundera, men DU kan inte anta... Du kan inte svara på varför en person gör, iaf i dina ögon, fel.
Du vet inte mer om en persons liv än vad personen berättar för dig.
Du vet inte...
Du vet inte att mamman, som inte säger till barnet som springer och skriker i affären, inte har sovit på 3 nätter.
Du vet inte att killen som skrattar för högt på ett café inte har haft någon att skratta med på väldigt länge.
Du vet inte att kvinnan som hela tiden är äckligt positiv nästan drunknar i ett hav av ångest på insidan.
Du vet inte att han som har svårt att släppa kontrollen heller aldrig har möjlighet till ett inre lugn.
Du vet inte att hon som avbryter dig när du pratar aldrig får sin röst hörd någon annanstans.
Du vet inte...
Så döm aldrig någon för hårt.
Döm aldrig någon förrän du gått en vecka i personens skor.
Julklappsjakt.
Julen knackar på dörren.
Julsånger spelas på radion, det bakas pepparkakor och lussebullar, barnen gör fula julprydnader och man får sätta upp sitt julpynt... Så långt är allt bra.
Men... Sen kommer man till julklappar.
Det är en sån jävla hysteri när man ska köpa julklappar. Vad önskar sig folk? Vad har man ens råd att köpa till folk? Jag och Dick springer runt i en alltialloaffär för att köpa oviktiga julklappar till folk som inte ens bryr sig. Det enda VI bryr oss om är att köpa vars en julklapp åt våra barn. En sak vi vet att dom vill ha. Inte tretusen olika leksaker som dom tjatat om i affären. En sak vi vet att dom vill ha. En sak dom blir glada för.
Men lik förbannat springer man runt som en dåre och armbågar sig fram mellan alla julklappstips och erbjudande, för att handla till en massa andra som kanske inte ens bryr sig. Det slutar nästan alltid med att jag hysteriskt står och vrålar. "Ska vi köpa en tvål till din mamma?! SKA VI KÖPA DENDÄR JÄVLA TVÅLEN?! NÄR STÄNGER DOM?" och man slänger ner nån bajsnödig present som är sådär "allmän" i kundvagnen. Kanske nån köksattiralj till nån som håller till mycket i köket, eller varma strumpor till nån som man vet är frusen. En fantasilös present som säkerligen kommer att glömmas bort på juldagen.
När vi var iväg och handlade julklappar förra veckan handlade vi till 18 personer. 18 stycken!
I julklapp önskar jag mig förmågan att kunna skita pengar.
Och ett mindre materialistiskt samhälle.
God Jul!
