Julen knackar på dörren.

Julsånger spelas på radion, det bakas pepparkakor och lussebullar, barnen gör fula julprydnader och man får sätta upp sitt julpynt... Så långt är allt bra.

Men... Sen kommer man till julklappar.

Det är en sån jävla hysteri när man ska köpa julklappar. Vad önskar sig folk? Vad har man ens råd att köpa till folk? Jag och Dick springer runt i en alltialloaffär för att köpa oviktiga julklappar till folk som inte ens bryr sig. Det enda VI bryr oss om är att köpa vars en julklapp åt våra barn. En sak vi vet att dom vill ha. Inte tretusen olika leksaker som dom tjatat om i affären. En sak vi vet att dom vill ha. En sak dom blir glada för.

Men lik förbannat springer man runt som en dåre och armbågar sig fram mellan alla julklappstips och erbjudande, för att handla till en massa andra som kanske inte ens bryr sig. Det slutar nästan alltid med att jag hysteriskt står och vrålar. "Ska vi köpa en tvål till din mamma?! SKA VI KÖPA DENDÄR JÄVLA TVÅLEN?! NÄR STÄNGER DOM?" och man slänger ner nån bajsnödig present som är sådär "allmän" i kundvagnen. Kanske nån köksattiralj till nån som håller till mycket i köket, eller varma strumpor till nån som man vet är frusen. En fantasilös present som säkerligen kommer att glömmas bort på juldagen.

 

När vi var iväg och handlade julklappar förra veckan handlade vi till 18 personer. 18 stycken!

 

I julklapp önskar jag mig förmågan att kunna skita pengar.

Och ett mindre materialistiskt samhälle.

 

God Jul!