Ett år är lång tid, om man t.ex. jämför med att stå i kö till nåt kul.

Men ett år efter att någon valt att avsluta allt, är bara ett ögonblick. 

Man hinner inte mkt på ett sånt år. 

Man hinner bara sörja, vara arg, vara ledsen, tänka på det, fråga frågor i sitt huvud och skratta åt alla fina minnen.

Du finns i våra tankar varje dag. Barnen pratar om dig hela tiden och sorgen och saknaden finns alltid där, som ett hål i hjärtat.

Det är svårt att acceptera att du valde bort livet.

För samtidigt som du valde bort allt det dåliga, valde du även bort allt som var bra.

Jag hoppas bara att du äntligen fått ro i din själ och att du har det bra nu, var du än är.

Och jag behöver inte ens skriva hur saknad och älskad du är, för det vet du.

Du är här.

Du är hos barnen, det är jag övertygad om.

Du fattas oss.