Att skoja kan bli så fel...
För ett tag sen fick jag mig en funderare...
Jag sa nåt i stil med, "Ge mig en puss, annars killar jag dig!", till nån av barnen.
En helt harmlös mening, sagd av kärlek.
Men vad betyder den meningen egentligen?
Vad lär jag mina barn med den meningen?
Lär jag mina barn att förhandla med sina kroppar?
Lär jag dom, att ibland kan det vara lättast att använda sin kropp för att ta sig ur en situation man inte vill vara i?
Jag fick mig en riktig tankeställare...
Nån vecka efter det kom barnens farmor hit och fikade.
Hon sa till Alva, "Du får komma förbi om jag får en puss!".
Det var oxå i ren välmening, men när jag delgav henne mina tankar om vad vi lär barnen såg hon lite paff ut och sa, "Ja, det har du rätt i. Det är ju egentligen jättedumt att säga så."
Pussas och kramas gör man om båda parterna vill.
Jag vet inte... Jag tror ju inte att man blir helt sabbad i huvudet för att ens föräldrar "hotar" med pussar, men samtidigt vill man ju att barnen ska vara införstådda med att deras kroppar är deras att bestämma över.
Precis som när tjejerna krävde att jag skulle klippa av deras långa hår...
Det är ju deras hår. Dom ska se ut hur dom vill, inte hur någon annan vill att dom ska se ut.
Jag tänker även såhär;
Hade barnen kommit hem från dagis och sagt, "Bodil tvingade mig att krama henne, annars fick jag inte vara med och leka", hade jag nog pratat med fröknarna och bett dom att prata med barngruppen, om vikten av att aldrig tvinga någon.
Då kan jag ju inte göra så hemma heller, bara för att jag älskar dom och gör det på skoj.
Ja, jag vet inte. Jag har inga svar.
Men det är nog en grej som är värd att reflektera över.
Kommentarer
Postat av: Viktoria
Verkligen en intressant och viktig reflektion! Som mamma tror (och hoppas) jag att man reflekterar kring sin föräldraroll och hur man är som förälder, på jobb tänker vi ständigt kring vår roll som pedagoger så varför inte som förälder. Jag tar med mig din reflektion. Tack.
Trackback
