4 dagar utan barnen...

Så lång tid har jag aldrig varit ifrån dom.

Det känns jättejobbigt.

Tjejerna är jag inte ett dugg orolig för.

Dom är införstådda med att mormor hämtar dom på dagis imorn och att mamma och pappa ska åka skidor.

Dom tycker att det ska bli kul och vill se bilder när vi kommer hem igen.

Vildeman däremot har vi ju inte kunnat förklara för.

Han kommer ju ha trygghet i att syskonen är hos honom, men ändå...

Det känns så fel att inte kunna säga att vi inte kommer att ses på 4 dagar.

Samtidigt inser jag att jag och papipapi behöver lite ensamtid och framförallt SOVA, efter att ha gått upp kl 4-5 varje dag.

Jag ser fram emot att åka jättemycket, det är inte det.

Det känns bara lite konstigt att vara ifrån barnen. 

Men det går nog hur bra som helst.

Det är bara jag som inte gillar att släppa kontrollen och låta någon annan ansvara för det mest värdefulla i hela världen. 

Så kommer det alltid att vara.

Jaja.

Allt blir bra!

Jag får ta med mig några ångest-tabletter och be min make gömma bilnycklarna, så att jag inte kör hem i förtid. 

Nä, men det ska faktiskt bli skitkul!

Åka skidor(Jag iaf. McLovin kommer att ligga som en pannkaka i backen), dricka lite vin, ha egentid, spela spel, mysa och bara vara vi.

:)

Imorn kör vi.