Det har varit en intensiv vecka, med mkt träning, jobb, funderingar, känslor, osv.

Men när jag igår fick beskedet, att Billeboll SKA skickas på utredning för autism, släppte iaf en tanke. Nu har iofs en annan tanke ersatt den första tanken, men det känns ändå bra.

Vi är en bit längre fram på vägen...

Men det har inte bara varit huvudbry!

Mina älskade barn tvingar upp mitt skratt från magen flera gånger om dagen.

Som i onsdags morse, när jag kom hem på morgonen, efter att ha jobbat natt.

Då var det totalt kaos i huset.

Ungarna hade hittat en godispåse som dom ätit upp innehållet ur och smulat/kletat ner hela huset med. Helt sockertoppade var dom!

Och samtidigt som jag kom in i huset vrålade en speedad 5-åring, helt överlycklig; "MAMMA! KATTEN HAR BAJSAT ÖVERALLT! PÅ MATTAN, SOFFAN, ÖVERALLT!"

Jag blev så totalt överväldigad av allt skrik, alla skratt och allt kaos, att det enda jag kunde göra var att brista ut i skratt jag med.

Så där stod vi i, en blandning av godis och bajs och bara skrattade så vi nästan skrek.

Men inte fan vaknade den där pappan för det. Ni vet han som skulle förhindra kaoset från början. ;)

Hahaha! Hur kan man sova så hårt?!

Men nu håller jag iaf snart helg och ikväll är det jag, min älskade man och våra töser som kollar på DISNEY ON ICE! 

:)