Hon satt på strandkanten och pysslade, när vi andra badade. 

Barnpooler gick bra, men hon vågade sig inte ut på djupare vatten med oss.

Det är ju egentligen jättebra, men jag vill gärna att barnen lär sig att simma.

Så igår tog jag med Älvan till badhuset.

På vägen dit var hon supernervös och babblade non-stop om allt vatten mm.

När vi sen kom in i badhuset fick hon panik och ville hem.

Men vi tog det lugnt och hon satt i mitt knä i vattnet och kämpade med sina känslor.

Efter ett tag vågade hon stå själv på bottnen och hålla i kanten.

Vi plaskade, lekte och övade...

Och helt plötsligt vågade Älvan simma med bara mina händer under hennes mage!

Herregud, vilken unge!

Jag blev så stolt att jag nästan exploderade. Och det blev hon med.

Efter en halvtimmes bad satte vi oss i bubbelpoolen och mös lite.

Men direkt efter bubblandet sa Älvan;

"Nu ska du hjälpa mig att simma lite till, mamma."

Det gjorde jag ju såklart och jag fick tillslut övertala henne att badhuset faktiskt stängde snart och det var dags att duscha.

Jag trodde aldrig att det skulle gå så bra som det gjorde. :)

Nu ska vi försöka göra detta minst en gång i veckan. Med både Brallan och Älvan.

Snart är det ju dags att åka till Turkiet, så då är det bra med lite simkunskap.